Kristofer Lundberg uppviglar hundratals Hamas-sympatisörer mot mig och Lamotte

Göteborg är inte längre säkert för oss journalister som granskar Palestinarörelsens extremism...

Göteborg har blivit en livsfarlig stad för oss journalister. Senast igår pekade Vänsterpartiets toppolitiker Kristofer Lundberg ut både mig och Joakim Lamotte som legitima måltavlor för sina blindgalna lojalister. Som de flesta redan vet har Lundberg hetsat, och själv deltagit i, våldsamma attacker mot mig och flera andra som vågat rapportera om Palestinarörelsens extremism!

Med anledning av den ökade hotbild som Lundbergs uppvigling har medfört kommer jag att tvingas se över mina säkerhetsrutiner. Nu är man inte bara förföljd av den svenska våldsbejakande vänstermiljön, utan även av Hamas-sympatiserande migranter som saknar alla former av impulskontroll…

Vänsterextrem våldsspiral i Göteborg

Under de senaste veckorna har Kristofer Lundberg, Vänsterpartiets ordförande i Angered, visat sig vara en central figur i en våldsspiral som riktar sig mot kritiska journalister. Lundberg har använt sin position för att aktivt uppvigla till våld mot dem som vågar granska ljusskygga “Enhetsfront för Palestina”.

De senaste incidenterna i Göteborg där jag, Riks, Insikt24, Sverigebilden och Joakim Lamotte utsatts för hot och fysiska attacker, är tydliga exempel på hur Lundberg försöker tysta oppositionella röster genom att skapa en skrämmande och farlig miljö för journalister.

Lundberg pekar ut kritiska journalister: Förspelet till våldet

För två veckor sedan bevakade jag en pro-palestinsk demonstration i Göteborg där Lundberg återigen intog en ledande roll. Under denna demonstration pekade Lundberg medvetet ut mig inför sina lojalister, och hans ord ledde direkt till att jag och mina kollegor från Insikt24 blev attackerade.

Vänsterpartistisk toppolitiker ledde våldsamt överfall mot journalister

I ett försök att måla upp mig som en fiende till hans rörelse, beskrev Lundberg mig som en “högerextrem” infiltratör i en facebookgrupp som han är administratör över. Men det var inte allt – han använde även ett antisemitiskt språkbruk genom att kalla mig för “sionist”. Detta ledde till att ett tiotal migranter, som deltog i demonstrationen, gick till fysisk attack mot mig.

Lundbergs retorik var tydlig och hotfull:

“Enhetsfront för Palestina tar säkerheten på våra demonstrationer på högsta allvar. Det gäller säkerheten i direkt anslutning till demonstrationen och det som sker i anslutning till och efter. Vi förlitar oss inte på att polisen ska skydda våra demonstrationer, till det har vi våra egna mellan 30 och 50 funktionärer beroende på demonstrationens storlek. Vi har sedan i oktober 2023 haft högerextrema som försökt filma, fota och kartlägga demonstranter. Tidigare har vi avslöjat hur xxxxx från Sverigebilden, Bulletin och Sverigedemokratiska Riks försökt infiltrera. Idag var det högerextrema Christian Peterson. Idag uppmanades de att sluta trakassera demonstranter redan vid Kungsportsplatsen, men kunde fortsätta ända fram till Bältesspännarparken bakom polis. När Enhetsfront för Palestinas funktionärer istället klev in sprang de löpandes genom parken innan de fick rulla runt i rabatterna och sedan löpa vidare. Enhetsfront för Palestina kommer alltid att försvara våra demonstrationer, våra kamraters säkerhet är av största prioritet.” .

Genom att utmåla mig som en farlig infiltratör och sionist, gav Lundberg sina anhängare grönt ljus att trakassera och hota mig. Denna demonisering resulterade i en situation där jag kände mig fysiskt hotad och tvingades avlägsna mig från platsen.

Joakim Lamotte – näst på tur i våldets mönster

Igår inträffade en liknande händelse, men med ännu mer våldsamma konsekvenser. Joakim Lamotte, en annan granskande journalist, deltog i en demonstration för att ställa frågor till Lundberg om hans stöd för olika radikala rörelser. Istället för att svara på frågorna, blev Lamotte brutalt överfallen av flera demonstranter. De sparkade och slog honom tills han låg hjälplös på marken, och rånade honom på hans utrustning. I chock skrev Lamotte senare på sin Facebooksida:

“Jag är i total chock just nu efter att ha blivit misshandlad och rånad för att jag bevakade Vänsterpartiets demonstration mot kriget i Gaza.”.

Jag har blivit rånad och misshandlad av vänsterledare i Göteborg

Lundbergs tal: en uppmaning till fortsatt våld

Det som gör händelsen än mer oroande är att Lundberg, efter attacken på Lamotte, höll ett tal där han medvetet rättfärdigade våldet.

Lundberg inledde sitt tal med att beskriva hur ledarsidor i medier som Göteborgsposten och Expressen, enligt honom, arbetar för att attackera hans rörelse. Istället för att fördöma attacken, använde han sitt tal för att ytterligare elda på hatet mot oss journalister och uppmuntra till fortsatt aggression.

“Under Göteborgsposten, Expressen eller andra använder sina ledarsidor för att angripa oss. De ger dem vatten på sin kvarn och sådana clowner av högerextremismer som Joakim Lamotte, Christian Peterson och vad de än kallar sig. De får vatten på sin kvarn och självförtroende att angripa oss för att de tror att de har de mediala ledarsidorna på sin sida.” .

Genom att beskriva medierna som en fiende som förser högerextremister med självförtroende att angripa hans rörelse, spred Lundberg konspirationsteorier som uppviglade hans blindgalna anhängare. Men det var inte bara medierna som pekades ut. Lundberg gjorde det också klart att varje försök att ifrågasätta eller kritisera hans rörelse skulle mötas med våld:

“Men låt oss ställa en signal till dem, varje försök att angripa våra rörelser kommer vi att försvara oss.” .

Det mest skrämmande var när Lundberg explicit nämnde Lamotte och refererade till den våldsamma attack som Lamotte precis hade utsatts för:

“Joakim Lamotte, han trodde att han kunde angripa mig innan den här demonstrationen. Han fick själv brottas ner, smaka på asfalten och stämt våras politik.” .

Med dessa ord gjorde Lundberg klart att han inte bara accepterade våldet mot Lamotte, utan att han såg det som en naturlig och rättfärdigad del av kampen för hans politiska mål. Detta är inget mindre än en direkt uppmaning till fortsatt våld mot andra journalister som vågar kritisera honom eller hans rörelse.

Vad är självförsvar – och vad är det inte?

Självförsvar är en grundläggande rättighet som innebär att man har rätt att försvara sig mot ett omedelbart och överhängande hot. Det är en situation där ens egen säkerhet är i fara och man tvingas agera för att skydda sitt liv eller sin hälsa. Självförsvar är dock inte en ursäkt för att initiera våld mot någon som inte utgör ett direkt hot – än mindre mot någon som helt enkelt utför sitt jobb, såsom en journalist som filmar en demonstration.

När Lundberg och hans anhängare beskriver våldet mot journalister som mig och Joakim Lamotte som självförsvar, förvränger de betydelsen av termen. Lamotte, som var på plats för att dokumentera händelserna, utgjorde inget hot mot demonstranterna. Han hade ingen intention att skada någon; han var där för att rapportera. Att överfalla honom, slå honom till marken och råna honom på hans utrustning är inte självförsvar – det är en aggressiv och olaglig handling som bryter mot alla principer om yttrandefrihet och pressfrihet.

Vänsterextremismens idé om “antifascism” som alltid självförsvar

Lundbergs resonemang är inte nytt inom vänsterextrema kretsar. Inom dessa cirklar har begreppet “självförsvar” länge använts för att rättfärdiga våld under täckmanteln av så kallad antifascism. Enligt denna logik är alla som de betraktar som “fascister” – vilket i deras ögon kan vara alla från högerpolitiker till journalister som vågar ifrågasätta deras metoder – legitima mål för våld. Denna idé om att antifascism per definition är självförsvar har använts för att rättfärdiga allt från trakasserier till våldsdåd. och till och med terrorattacker.

Det som är särskilt oroande är hur denna förvrängda syn på självförsvar används för att motivera och normalisera extrema former av våld, inklusive terrorism. I deras ögon är varje handling som riktar sig mot “fascister” – oavsett hur våldsam eller extrem – rättfärdigat eftersom det är en del av deras kamp för “antifascism”. Detta har lett till att grupper som AFA (Antifascistisk Aktion) och andra vänsterextrema organisationer känner sig berättigade att använda metoder som sprängdåd och andra våldsdåd, med hänvisning till att de “försvarar” sig mot ett påstått hot.

Att kalla överfall för självförsvar är att hota demokratin

Denna logik är farlig eftersom den urholkar rättsstaten och de grundläggande principerna för demokrati. Om alla som anser sig kämpa mot fascism har rätt att använda våld, då finns det inga gränser för vad som kan rättfärdigas. Det öppnar dörren för anarki och kaos, där varje individ eller grupp kan ta lagen i egna händer under förevändningen att de “försvarar” sig mot ett inbillat hot.

Kristofer Lundbergs användning av självförsvar för att rättfärdiga våld är ett direkt hot mot demokratin. När våldshandlingar mot journalister och politiska motståndare beskrivs som självförsvar, urholkas gränserna mellan rätt och fel, mellan skydd och aggression. Det skapar ett klimat där våld blir ett accepterat svar på oliktänkande, och där yttrandefriheten hotas av dem som borde värna den.

I ett demokratiskt samhälle måste vi stå upp mot denna typ av farlig retorik. Självförsvar är en rättighet som ska skydda individer från verkliga hot, inte en ursäkt för att angripa och tysta dem som vågar ifrågasätta makten. Om vi inte klargör denna distinktion riskerar vi att legitimera våld som ett politiskt verktyg – något som aldrig kan accepteras i ett rättssamhälle.

Christian Peterson

---

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.