ETC till Djurgårdens fotbollsfans: Har ni skit på Christian?
Att som Frida Sundkvist skriva till fotbollsfans och uttryckligen efterfråga ”skit” om en person – är det vad vi numera kallar seriös granskning?
Efter att 44-åriga Frida Sundkvist sparkats från Expressen efter ett misslyckat #Metoo-drev landade hon på hatsajten ETC – där vänsteraktivistiska drev och trakasserier går före fakta.
Nu har hon riktat in sig på Djurgårdens fotbollsläktare, där hon smygfotat supportrar och dragit långsökta och absurda kopplingar till “högerextremism” i ett försök att iscensätta ett nazidrev.
När jag rapporterade om hennes kampanj tappade hon all självkontroll – och inledde ett affektstyrt korståg där hon kontaktade flera supportrar i uttalat syfte att gräva fram skit om mig där hon påstod att jag hade hotat hennes barn.
I denna granskning kan du läsa hela konversationen där ETC:s så kallade ”journalist” Frida Sundkvist kontaktar en person inom Djurgårdens supportrar – i ett alltmer desperat försök att samla skvaller och iscensätta ett privat drev.
Se till att bli betalande prenumerant (60 kronor/månad) för att ta del av exklusivt material och för att stödja mitt arbete. Det går även bra att bli månadsgivare eller swisha ett bidrag till 123-697 89 69.
Smygfotar supportrar – och anklagar dem för nazism
Under hösten 2024 smygfotograferade Frida Sundkvist Djurgårdens supportrar och anklagade dem öppet i sociala medier för att vara kopplade till ”nazism” och ”aktivklubbar”. Det räckte med att någon bar siffran 88 på en tröja för att hon skulle slå fast att nationalsocialister infiltrerat Sofialäktaren.
Utan några som helst belägg gick hon till frontalangrepp mot både enskilda individer och hela supportergruppen. Det var ett försök till wokedrev utan substans, drivet av en vänsteraktivistisk agenda.
Jag var först med att rapportera smutskastningskampanjen i en granskning jag publicerade i höstas – där hennes bakgrund, metoder och motiv presenteras i detalj.
Från läktaren till persona non grata
Resultatet lät inte vänta på sig. Sundkvists uthängningar och konspiratoriska inlägg ledde till att hon i praktiken blev portad från Djurgårdens matcher. Flera supportergrupper tog officiellt avstånd från hennes anklagelser och agerande. Enligt uppgifter från insidan fick hon inte längre närvara på Sofialäktaren – dels på grund av sina trakasserier, dels för att hon utgjorde en säkerhetsrisk.
Det Sundkvist inte verkar förstå – eller kanske fullständigt struntar i – är att fotboll för de allra flesta är en frizon från politiskt tjafs. Supportrar kommer till läktaren för att stötta sitt lag, sjunga, skratta och umgås. De vill inte förvandlas till brickor i ett feministiskt korståg.
Att dra in vänsterradikala agendor och nazistkonspirationer i en miljö där människor bara försöker ha roligt och känna gemenskap är inte bara respektlöst – det visar hur fullständigt verklighetsfrånvänd och oönskad hennes aktivism är i den svenska fotbollsvärlden.
Men istället för att rannsaka sig själv gick hon till motangrepp – och riktade in sig på att hämnas.
Försöker hämnas
Den 14 december kontaktade Frida Sundkvist en Djurgårdssupporter via Messenger och påstod att han fanns med på en “chart”:
“Du är med på en chart jag fått av en person, och alltså därmed utpekad som medlem i Sthlms-delen av aktivklubbarna, dvs White Boys.”
När det inte fick önskad effekt försökte hon vända på tonläget:
“Jag har också hört mig för om dig och inte hört något dåligt alls, vilket inte brukar vara fallet med folk som är ideologiskt övertygade nazister eller de som gärna hänger runt dem.”
Men det underliggande motivet blev snart glasklart: att få någon att leverera skvaller, ryktesspridning eller direkta lögner – allt i syfte att “sätta dit” mig, eftersom jag tidigare granskat hennes konspirationsteorier om vanliga fotbollsfans.
Några månader senare skriver hon uttryckligen:
“Jag vill granska Christian Peterson […] Han har tidigare hotat med hembesök hos mig och mina barn.”
Det finns inga som helst bevis för dessa anklagelser. Det finns inte ens antydningar om att något liknande har hänt. Men lögnen blev hennes metod, och vendettan hennes syfte.
Använder barnen som sköld
Det kanske mest osmakliga inslaget i hela händelsen är hur Sundkvist försökte rättfärdiga att hennes barn bett om en säljares Swishnummer – något som av supportrar med rätta uppfattades som ett försök att identifiera vem som stod bakom försäljningen.
“Och så du vet, det var inte nån utstuderad plan från mig att gå fram till er. Det var barnen som gjorde det.”
Att dölja ett kartläggningsförsök bakom barnens agerande är ett tydligt exempel på fullständig gränslöshet. Här används barn som verktyg för att skaffa personlig information, samtidigt som Sundkvist framställer sig själv som en förföljd och hotad journalist. Parallellt ber hon om skärmdumpar och efterfrågar material som kan “användas i en artikel” hos ETC.
Utnyttjar journalistiken i privat syfte
Här når vi kärnan. Frida Sundkvist använder titeln “journalist” för att legitimera ett beteende som i själva verket är aktivistiskt, personligt och djupt oprofessionellt. Hon blandar privata vendettor med journalistrollen, förvränger fakta, hotar med publiceringar, försöker få andra att lämna ut känslig information och använder sina barn som sköld likt Hamas.
Detta är ett uppenbart brott mot grundläggande pressetiska principer. Källskyddet gäller inte bara när det passar. Sanningsenlig återgivning är inte valfri. Granskning får aldrig bli en förtäckt form av förföljelse.
Jag visste inte ens vad “tifo” var
Ironin i hela situationen är att jag aldrig ens varit på en fotbollsmatch. Ord som ”tifo”, ”Sofialäktaren” och ”Ultras” var helt nya för mig. Det var en okänd person som tipsade mig om Frida Sundkvists märkliga meddelanden – annars hade jag aldrig haft en aning om vad hon höll på med.
ETC – där haverister får sista chansen
När Sundkvist kraschade ut ur Expressen, var det ETC som tog emot henne. Den självutnämnda “klimat- och rättviseplattformen” har blivit en sista anhalt för vänsterradikala aktivister som misslyckats hos de seriösa redaktionerna. Här frodas konspirationsteorier, personangrepp och regelrätt förtal – en rödgrön häxbrygd.
Att hon fortfarande är kvar där, trots sina metoder, är inte förvånande. Det är snarare ett kvitto på att ETC inte längre har några som helst krav på professionell etik. De är idag en frihamn för propagandister och haverister.
Det är min skyldighet att visa upp detta i sin helhet.
Christian Peterson
