Se till att bli betalande prenumerant (60 kronor/månad) för att ta del av exklusivt material och för att stödja mitt arbete. Det går även bra att bli månadsgivare eller swisha ett bidrag till 123-697 89 69.
Socialdemokraternas trakasserier mot Tesla har uppnått närmast maffialiknande proportioner och pågått utan avbrott i över ett år. Konflikten har sin grund i fackpamparnas besatthet över att behålla sitt järngrepp över svensk arbetsmarknad, en maktkamp där Elon Musk vägrat vika sig för socialistisk beskyddarverksamhet.
Vid mitt besök på Teslas servicecenter i Upplands Väsby fick jag veta att de högljudda demonstranterna från IF-Metall faktiskt inte var bilmekaniker, utan snarare pensionerade vänsteraktivister som rest dit för att hålla lågan vid liv. Samtidigt låg de verkliga strejkarna hemma och levde gott på strejkkassan.
På sociala medier skryter fackledaren KG Wanngård om sin roll som facklig “agitator”. Samme man har också fotograferats på kungliga slottet när han anlänt med limousine med sin dåvarande fru: Stockholms skandalomsusade finansborgarråd Karin Wanngård. I sann socialdemokratisk anda har hennes tid vid makten inkluderat fallskärmar värda miljoner till närstående och öronmärkta skattepengar till terrorstämplade Muslimska brödraskapets förgreningar i förorterna - allt för att vinna över klanröster.
Under vårt korta samtal kunde KG knappt hålla sig still. Hans konspirationistiska utläggningar om Musk, som han kallade “fascist” för att denne vägrar underordna sig Socialdemokraternas arbetsmarknadsdiktatur, saknade vidare resonemang. Och förstås, även Donald Trump fick sig en släng - tydligen var han långt mycket värre än Musk.
Personligen har jag ingenting principiellt emot korporativism som idé. Men verkligheten visar tydligt att Socialdemokraterna och deras gelikar bär huvudansvaret för mycket av det som gått snett i Sverige. Förutsättningen måste alltså vara att sosseadeln sparkas och facken avpolitiserats - sedan kan vi gå tillbaka till ritbordet.
Christian Peterson
Share this post