Sanningen om Gubbängen – vad vet vi egentligen?
Jag har granskat den så kallade “nazistattacken” i Gubbängen – en berättelse fylld av lögner, spekulationer och sedvanligt vänsterhyckleri...
Den samlade vänstern var snabb att utnyttja den påstådda “nazistattacken” mot ett vänsterextremt möte i Gubbängen, där AFA:s grundare Mathias Wåg agerade huvudtalare.
Problemet? Det saknas helt belägg för att mötet avbröts av nazister eller så kallade “högerextremister.” När jag kontaktar ansvarig åklagare Sara Norling, vägrar hon att vare sig bekräfta eller dementera om incidenten ens hade något politiskt motiv.
I denna granskning går jag på djupet i vänsterns lögner kring händelsen i Gubbängen. Trots att Mathias Wåg påstår sig ha blivit slagen till marken, visar videomaterial från platsen att han var helt oskadd efter tumultet.
Jag konfronterar också de vänsterliberala medieprofiler som ivrigt spred spekulationer om att det skulle röra sig om “högerextrem terrorism.” Vad avslöjas? De erkänner att deras påståenden byggde på ryktesspridning och egna antaganden – helt utan faktiska bevis.
Vad ligger egentligen bakom detta narrativ? Och varför är vänstern så desperat att dölja sanningen? Läs artikeln, se videomaterialet och lyssna på intervjuerna – och bilda dig en egen uppfattning!
Se till att bli betalande prenumerant (60 kronor/månad) för att ta del av exklusivt material och för att stödja mitt arbete. Du får hemskt gärna även bli månadsgivare eller swisha ett bidrag till 123-697 89 69.
Innehållsförteckning
Antifacistiskt möte i Gubbängen
Alternativa gärningsmän
PR-maskineriet drar igång
Förundersökning pågår
Från fullständig panik till total tystnad
Antifacistiskt möte i Gubbängen
Våldsbejakande vänsterextremist föreläser om “demokrati”
Den 24 april 2024 inträffade en omtalad incident i Gubbängen - en förort till Stockholm där vänstern har starkt fäste. Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade anordnat ett gemensamt möte mot “fascism” där uthängningssajten Expo och den kontroversiella vänsterextremisten Mathias Wåg var inbjudna som huvudtalare.
Att Mathias Wåg bjudits in för att föreläsa om demokrati är ironiskt med tanke på att han var med och grundade den vänsterextrema terrorgruppen Antifascistisk Aktion (AFA), som av Säkerhetspolisen pekats ut som ett hot mot Sveriges grundlagsfästa fri- och rättigheter. Wåg har dessutom öppet hyllat mordbränder mot sina politiska motståndare – handlingar som knappast kan förenas med mötets påstådda syfte om att värna demokratin.
Vad sägs ha inträffat?
Enligt deltagarna stormade maskerade och svartklädda män lokalen, misshandlade flera personer, utlöste rökbomber och använde röd försvarsspray mot vissa mötesdeltagare. Mathias Wåg hävdar att han blev slagen flera gånger, bland annat i ansiktet, under tumultet.
Bilder har senare cirkulerat där svartklädda individer ses springa ut från byggnaden, men det saknas filmbevis från själva incidenten inuti teatern. Det enda bildmaterial som finns tillgängligt är två intetsägande bilder på en rökfylld lokal.
Mötet var välbesökt, och trots att vi lever i en tid då nästan varje händelse av betydelse tenderar att dokumenteras med mobilkameror, saknas både bilder och videor som visar det påstådda angreppet. Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att händelsen beskrivs som dramatisk och våldsam.
Tack vare att journalisten
begav sig till platsen strax efter att tumultet brutit ut, lyckades han fånga unikt videomaterial som visar en uppenbart oskadd och rent ut sagt oberörd AFA-grundare.Trots att både statligt ägda SVT och TV4 också fanns på plats, valde de att inte inkludera denna märkliga omständighet i sina liverapporteringar. Hatsajten ETC gick långt mycket längre och hävdade till och med att “Wåg slogs till marken av maskerade nazister” i en artikel som släpptes samma kväll.
Värt att notera är att Wåg står bredvid AFA-aktivisten Viktor Eckert som bland annat är dömd för att ha brutit sig in i syfte att sabotera en energianläggning. Därutöver poserade Eckert senast i somras på bild i AFA Stockholms sociala medier.
Jag ska återkomma till Eckert i en kommande granskning.
Alternativa gärningsmän
Inga nazistiska attribut
Det har från arrangörernas sida hävdats att gärningsmännen var “nazister” eller åtminstone “högerextremister”, men det saknas konkreta bevis som stödjer detta påstående. Utrymmet för alternativa förklaringar är dessutom mycket stort på grund av att de närvarande vänsteraktivisterna själva hävdar att de inte såg några nationalsocialistiska attribut. Inga hakkorstatueringar eller dylikt helt enkelt.
Konflikt med pedofiljägare
Mathias Wåg är en polariserande figur som genom åren retat upp flera olika grupper. En av de mest intensiva konflikterna rör pedofiljägargruppen “Pedophile Hunters Sweden” (PHS), en organisation med rötter i AIK:s fotbollshuliganer. Wåg har öppet kritiserat PHS och beskrivit deras metoder som ett hot mot rättsstatens principer. Efter dessa uttalanden har PHS-anhängare riktat dödshot mot honom via sociala medier.
Gruppen är varken nazistisk eller kopplad till någon specifik politisk ideologi och kan därför inte uteslutas som en möjlig aktör bakom incidenten. PHS har till och med vägrat ställa upp på intervjuer med den konservativa nyhetskanalen Riks och anklagat kanalen för rasism - ett märkligt agerande för påstådda “nazister”.
Mångårigt samarbete med homosexuell rånmördare
Utöver konflikten med PHS har Mathias Wåg knutit band till flera våldsamma och kriminellt belastade individer. Hans samarbete med Henry Cohen – den homosexuelle knivmördaren som brutalt mördade en man mitt under pågående gruppsex – är väl dokumenterat.
Under sin tid i fängelse blev Cohen skribent för den vänsterextrema tidningen Brand, där Wåg är chefredaktör. När Cohen startade en egen HBTQ-förening för kriminella upplät Wåg omedelbart sin postbox för föreningens posthantering – ett samarbete som nu har pågått i över 17 år.
Föreläsningsturné med brutal kvinnomisshandlare
En annan kriminell person som Mathias Wåg har samarbetat med under en lång tid är Kim Fredriksson – en flerfaldigt dömd kvinnomisshandlare. Tillsammans har de rest runt för att föreläsa och samtidigt fotograferat och dokumenterat meningsmotståndare vid olika evenemang och sammankomster.
Fredrikssons historia av våld mot kvinnor är både lång och djupt oroande. Hans exflickvän tvingades skaffa skyddad identitet efter att ha blivit utsatt för flera års misshandel och övergrepp. Vid ett särskilt brutalt tillfälle ska Fredriksson ha sparkat henne i huvudet medan hon satt med sin dator – en av många våldsamma utfall som resulterat i ett brottsregister längre än ett kvitto från Ullared.
En fot i den kriminella miljön
Wåg har även haft ett nära samarbete med den vänsterextremistiska aktivisten Anna Lundin genom tidningen Brand. Lundin var tidigare sambo med Fredrik Göransson som sköts ihjäl av polisen under ett väpnat rån. Efter rånet erbjöd Göranssons kumpaner en del av rånbytet till Lundin som inledningsvis tackade nej. Ett halvår senare ändrade hon sig och krävde pengarna, men då blev hon nekad av kumpanerna.
Dessa kopplingar visar att Wåg under lång tid åtminstone varit kopplad alternativt inblandad i nätverk med våldsamma och brottsaktiva individer. Det är därför inte osannolikt att någon av dessa tidigare allierade kan ha vänt sig mot honom.
PR-maskineriet aktiverades genast
Ville skapa ett nytt Kärrtorp
Efter den påstådda attacken i Gubbängen försökte vänstern framställa händelsen som ett nytt “Kärrtorp” – en referens till en incident för tio år sedan som gav nytt liv åt den vänsterextrema miljön. Detta efter att terroristen Joel Bjurströmer Almgren knivhögg en meningsmotståndare på öppen gata.
Trots ansträngningarna att organisera manifestationer och mobilisera stöd efter Gubbängenincidenten, dog intresset ut redan efter en vecka. Verklighetens Sverige, präglat av dagliga gängskjutningar och det tragiska mordet på Mikael i Skärholmen, fångade allmänhetens uppmärksamhet på ett sätt som örfilen mot AFA-grundaren Mathias Wåg aldrig kunde konkurrera med – oavsett hur mycket medieaktivisterna försökte kampanja.
Extremvänstern stängdes ute
Redan en vecka efter incidenten arrangerades en manifestation mot “högerextremism” utanför teatern där händelsen påstås ha ägt rum. Men bara några dagar innan utbröt en intern konflikt inom vänstern, då vänsterextremisten Victoria Rixer hindrades från att tala trots att hon ursprungligen var inbjuden. I stället valde arrangörerna att ge talartid till partiledarna från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna.
Denna konflikt blev ett tydligt exempel på den växande splittringen inom vänstern, där radikala aktivister allt oftare känner sig marginaliserade till förmån för partipolitiska profiler. Beslutet att utesluta Rixer väckte starkt missnöje inom extremvänstern och ledde till en flod av arga kommentarer på sociala medier samt på vänsterns hatsajter.
Isak Gerson, ekonomiansvarig för den vänsterextrema tidningen Brand, kritiserade öppet partivänstern och beskrev beslutet som ett stort misstag. Han menade att vänsterns ledning hade försummat incidentens potential att stärka mobiliseringen och öka rekryteringen till extremvänstern – en möjlighet som nu hade gått förlorad.
AFA pekar ut syndabock
Redan dagen efter den påstådda incidenten i Gubbängen 24 april 2024 publicerade AFA en uthängning där de pekade ut en aktivist från Aktivklubb Sverige (AKS) som en av de ansvariga.
Aktivklubb Sverige (AKS) är en nationalistisk civilsamhällesorganisation med verksamhet i flera svenska städer. Gruppen fokuserar på att främja kampsport, friluftsliv och en drogfri livsstil för ungdomar. På sociala medier delar AKS klipp från sina aktiviteter där de tränar, demonstrerar, slåss med AFA och när de bränner prideflaggor.
AFA:s snabba utpekande saknar fortfarande konkreta bevis, vilket understryker extremvänsterns vana att rikta svepande anklagelser mot sina politiska motståndare. Ett försök att helt enkelt utnyttja ett inbillat politiskt momentum för att attackera och demonisera en organisation som står i ideologisk opposition till dem.
Förundersökning pågår
Polisen hänvisar till åklagaren
I maj 2024 uppgav hatsajten Arbetaren att polisens presstjänst uppgett sig ha gjort framsteg i utredningen av incidenten i Gubbängen och uttryckt optimism om att identifiera gärningsmännen. Sedan dess har dock medierna varit knäpptysta om eventuella framsteg i utredningen.
När jag kontaktade Daniel Wikdahl vid polisens mediecenter uppgav han att brottsrubriceringarna omfattade misshandel och störande av allmän förrättning.
Frågan om gärningsmännens identitet – om det rörde sig om högerextremister, nazister eller någon annan gruppering – förblev obesvarad. Mediecentret hänvisade konsekvent till åklagaren Sara Norling, som leder förundersökningen.
Lyssna på hela intervjun här:
Åklagaren: “Det råder förundersökningssekretess”
När jag kontaktade ansvarig åklagare Sara Norling vägrade hon kommentera om gärningsmännen kan ha kopplingar till nazistiska eller högerextrema grupper. Hon hänvisade till förundersökningssekretess och undvek att ge några klargöranden.
Norling ville heller inte bekräfta om utredningen gjort några framsteg sedan förra året. På frågan om utvecklingen i ärendet svarade hon kort: “Jag kommer inte att kommentera någonting om förundersökningen.”
Lyssna på hela intervjun här:
Från fullständig panik till total tystnad
Snabba slutsatser i tidningen Journalisten
Efter incidenten i Gubbängen gick vänsterliberala medieprofiler snabbt ut med spekulationer och anklagelser. Bland de mest högljudda var Hanna Lundqvist, en medieaktivist som i tidningen Journalisten publicerade en artikel där Mathias Wåg intervjuades om en påstådd “nazistattack”.
När jag senare kontaktade Lundqvist för en kommentar och frågade om hon hade information som polis eller åklagare saknade, medgav hon kort: “Nej, jag tror inte det,” innan hon snabbt lade på luren. Vid mitt andra kontaktförsök hänvisade hon i stället till hatsajten Expos ryktesspridning som grund för sina påståenden. När jag fortsatte att ställa frågor, valde hon slutligen att gömma sig bakom sin utgivare och avslutade samtalet på nytt.
Lyssna på hela intervjun här:
Christer Mattsson: Liknande attacker tillhör extremhögerns “modus operandi”
En annan röst som snabbt bidrog till narrativet var Christer Mattsson, forskare vid Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. I en intervju med vänsterliberala Dagens Nyheter hävdade Mattsson att gärningsmännen troligen var högerextremister.
När jag kontaktade Mattsson för att fråga vad han grundade sitt påstående på, medgav han att hans uttalanden baserades på antaganden snarare än konkreta bevis. Han hänvisade även till vad han betraktar som extremhögerns “modus operandi” som grund för sin slutsats.
När jag bad honom ge exempel på andra möten som attackerats på ett liknande sätt av högerextremister, avstod han från att ge något konkret svar med hänvisning till sin forskarsekretess.
Han hävdade dock att enligt hans intervjuer med personer inom den högerextrema miljön, har attacken rättfärdigats av dessa individer. Men ignorerade samtidigt att frasradikalism inte samma sak som att faktiskt begå handlingar som riskerar rättsliga konsekvenser och medial skandalisering.
.Lyssna på hela intervjun här:
Kalkylerande tystnad om mordbranden mot Svenskarnas hus
Samtidigt som medieaktörer snabbt tog till orda om Gubbängenincidenten, har de förblivit märkligt tysta om en annan allvarlig och politiskt laddad händelse – mordbranden mot Svenskarnas Hus i Skåne. Byggnaden, som används av civilsamhällesorganisationen Det fria Sverige (DFS), utsattes för en brandattack som polisen valt att rubricera som mordbrand.
Drygt en timme efter att DFS offentliggjorde information om branden, publicerade terrorgruppen AFA en artikel där flera privatpersoner med kopplingar till föreningen hängdes ut. Trots att detta kan tolkas som ett indirekt hot mot dessa personer, har händelsen fått nästintill ingen uppmärksamhet i traditionella medier.
En rimlig fråga att ställa är varför Magnus Söderman, en av företrädarna för Det fria Sverige, inte bjöds in av regeringen till mötet om politiskt våld som hölls efter incidenten i Gubbängen. Om målet verkligen är att motverka politiskt motiverat våld, varför exkluderas en organisation som själva blivit offer för en av de allvarligaste brottsrubriceringarna i svensk lagstiftning?
Granskande journalistik behöver ditt stöd
Vill du ha fler avslöjanden som min granskning av lögnerna kring incidenten i Gubbängen? Min journalistik utmanar vänsterns narrativ och avslöjar deras hyckleri, lögner och extremism – något som traditionella medier helt ignorerar.
Det är tack vare mina läsare som jag kan fortsätta gräva fram sanningen. Om du uppskattar detta arbete och vill se fler granskningar som ingen annan i Sverige vågar göra, överväg att bli prenumerant för endast 60 kr/mån. Som prenumerant får du tillgång till exklusivt innehåll och stöder samtidigt oberoende journalistik som vågar gå emot strömmen.
Du kan också bidra via Swish till 123-697 89 69. Varje krona gör skillnad och hjälper mig att fortsätta avslöja det som makten och vänstermedierna vill dölja. Tack för ditt stöd!
Christian Peterson
Vilken fin granskning, imponerande 🎉🥂