Sara Lesch är enhetschef inom socialtjänsten.

På sociala medier skröt hon om att ha rivit ner Sverigedemokraternas valaffischer. Samtidigt sitter hon i styrelsen för Feministiskt initiativ.

När jag sökte henne för en kommentar kallade hon direkt på polisen.

Read more

“Idag har vi städat lite på vår gata.”

Det var budskapet från Sara Lesch efter att hon tillsammans med familjemedlemmar rivit ned Sverigedemokraternas valaffischer i Kållered. Inlägget publicerades på Threads och avslutades med parollen:

“Make racism wrong again.”

Att politiska motståndare river ned valaffischer är i sig inget nytt. Det händer i varje valrörelse.

Men Sara Lesch är inte vilken förbipasserande aktivist som helst. Hon är enhetschef inom Socialförvaltningen i nordöstra Göteborg.

Och det förändrar hela bilden.

Socialtjänsten är en myndighet med långtgående befogenheter. Där fattas beslut om ekonomiskt bistånd, tvångsvård, familjeinsatser och omhändertaganden enligt LVU. Beslut som kan få avgörande konsekvenser för människors liv under många år framåt.

Just därför ställs högre krav på socialtjänstens tjänstemän än på de flesta andra offentliganställda. Saklighet, opartiskhet och objektivitet är inte några rekommendationer. De är själva grunden för att allmänheten ska kunna känna förtroende för den makt socialtjänsten utövar.

Polisanmäld av Sverigedemokraterna

Enligt Mölndals kommuns regler är valaffischering tillåten mellan den 1 augusti och den 20 september, under förutsättning att nödvändiga tillstånd finns. Affischerna revs ned den 2 augusti, alltså mitt under den period då valaffischering är tillåten.

Men det stannar inte där.

Vid sidan av sin chefsposition är Sara Lesch även kassör för Feministiskt initiativ i Göteborg. Sabotaget måste därför också ses i ljuset av att hon är vänsteraktivist och dessutom partipolitiskt engagerad i den pågående valrörelsen.

Sverigedemokraterna har polisanmält händelsen och uppger att partiet löpande anmäler liknande fall av sabotage mot valaffischer.

Flyr frågor

Eftersom Sara Lesch vägrat svara på medias frågor om varför hon rev ned valaffischerna valde jag att söka henne för en kommentar i hennes hem – bara ett stenkast från platsen där hon och hennes familj fångades på film när de rev ned affischerna.

När jag och min kollega Per Björklund kom fram till huset såg de minst sagt överrumplade ut. Jag ställde frågan.

Svaret kom direkt:

“Inga kommentarer.”

Några sekunder senare tryckte de på sitt överfallslarm.

Kort därefter anlände både polis och väktare.

Nedan följer video på hela händelseförloppet:

Read more

Det handlar om den granskning jag publicerade i mars under rubriken “Tor Johnsson – Expos nya kartläggningsfotograf”. I artikeln granskade jag hur Expo kartlägger och registrerar deltagare vid politiska manifestationer och hur fotografier från dessa tillfällen används i organisationens uthängningskampanjer. Det aktuella fallet gällde en manifestation mot islamism på Mynttorget i Stockholm, där Tor Johnsson fotograferade deltagarna för Expos räkning.

Artikeln anmäldes av Tor Johnsson till Polisen. Min webbplats är dock grundlagsskyddad genom utgivningsbevis enligt yttrandefrihetsgrundlagen varför det är Justitiekanslern som beslutar om anmälan ska utredas. JK:s slutsats är entydig:

“Utredningen i ärendet ger inte anledning att anta att något yttrandefrihetsbrott i denna del har begåtts.”

På den grunden inleds ingen förundersökning.

Beslut 20262814

121KB ∙ PDF file

Download

Download

Beslutet innebär att det saknas grund för att misstänka att den grundlagsskyddade publiceringen utgör ett yttrandefrihetsbrott.

Ett återkommande mönster

Jag ser inte den här polisanmälan som en isolerad händelse.

Read more

För bara några år sedan var Sverige ett avskräckande exempel. Nu tittar Storbritannien på Sverige med avund.

För kanalens miljonpublik påtalade jag också att dessa framsteg riskerar att gå förlorade om vänstern vinner valet.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som “extremhögern”.

I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av.

Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt.

En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig.

Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret.

Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit.

Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld.

Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru.

Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd.

Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta.

Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var.

Och historien tog inte slut där.

Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat.

Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier.

Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren.

Att Hill dessutom valde att sätta sitt barn i en förskola på röda Södermalm, där de andra föräldrarna inte lät sina barn leka med hennes, gjorde knappast situationen bättre.

Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn.

Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig.

Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen.

Read more

Därför bestämde jag mig för att förklä mig till HBTQ-aktivist för att ställa de frågor som annars aldrig besvaras.

Men efter ett tag blev vi avslöjade.

Kort därefter attackerades vi av Antifa.

Read more

I samma ögonblick som han fick syn på mig sprang han.

Under flera års tid har jag granskat hans ledande roll inom den svenska extremvänstern.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

The moment he saw me, he ran.

For years, I’ve investigated his leading role within the far-left.

Christian Peterson

Comments are not pre-moderated by the editorial team and do not constitute editorial content. You are personally legally responsible for what you write in the comments section.

I decennier har vänsterextremister hyrt en kraftigt subventionerad lokal i Jönköpings kulturhus – där pengar öppet samlats in till AFA:s terrorism.

Efter en brutal gängmisshandel slog Säkerhetspolisen larm om det vänsterextrema bokkaféets kopplingar till vå…

Read more

Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”.

Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor.

När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet:

Det säger en hel del.

På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor.

Det fick mig att ställa en betydligt större fråga: Hur mycket kostar egentligen translobbyn skattebetalarna?

Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag.

Statliga myndigheter, kommuner och regioner har under lång tid beviljat omfattande ekonomiskt stöd till organisationer som driver transpolitiska frågor.

Miljoner i statliga bidrag

Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”.

Men det visade sig bara vara toppen av isberget.

Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt.

Read more

Hon säger att hon varit mycket berusad och knappt minns vad som hänt. Hon vet inte vem den svårt misshandlade mannen på Ginbaren är, hur han fick sina skador eller var hennes pojkvän Victor Bykov har tagit vägen.

Tre dagar senare går Elin till polisen och anmäler den misshandlade mannen för våldtäkt.

Utredningen kommer att visa att berättelsen är falsk. Elin döms till ett års fängelse för grov falsk angivelse, en dom som senare fastställs av hovrätten. Victor döms till sex månaders fängelse för misshandeln men frias från misstanken att ha hjälpt henne att göra den falska anmälan.

Det här är berättelsen om en utekväll som började med en prilla snus och slutade med otrohet, blod och en brottsanklagelse som kunde ha förändrat en oskyldig mans liv.

Natten på Ginbaren

Det är tidig morgon den 28 mars 2025 när Elin Jönsson kommer gående längs Stora Trädgårdsgatan i centrala Malmö. Flera polispatruller söker efter henne och Victor Bykov, mannen som hon vid den här tiden är tillsammans med.

Några timmar tidigare har en svårt misshandlad man hittats vid toaletterna i Ginbarens källare. Vittnesuppgifter pekar ut Victor som gärningsmannen. Elin är kvinnan som ringde efter ambulans, men hon har lämnat krogen trots att en polis uttryckligen sagt åt henne att stanna kvar.

När patrullen nu frågar vad som hänt säger Elin först att hon inte minns. Hon uppger att hon har varit mycket berusad. Polisen får däremot intrycket att hon är vaken, talbar och inte särskilt påverkad.

Efter ytterligare frågor berättar hon att någon hade blött på Ginbaren och att det var hon som larmade. Hon vet inte vad som orsakade skadorna och kan inte säga var Victor befinner sig. När polisen förklarar att hon måste stanna för att höras försöker hon gå vidare.

En polis tar tag i hennes arm och ställer henne mot en vägg. Elin höjer rösten och kräver att bli släppt, men lugnar sig när en annan polis tar över samtalet. Hon fortsätter samtidigt att hävda att hon inte har särskilt mycket att berätta.

Det finns emellertid något i hennes hår.

Vid fotograferingen upptäcker polisen en blodliknande besudling. Ett beslut fattas om att topsa håret för att säkra möjliga DNA-spår. Inne på Ginbaren har kriminalteknikerna dessutom hittat ett örhänge på golvet.

För att förstå hur Elin hamnade där måste man gå tillbaka några timmar, till en annan krog och två män som aldrig tidigare hade träffats.

En prilla snus

Victor Bykov och Axel möts av en slump på toaletten på O’Learys vid Entré i Malmö. Axel ber Victor om snus och får en prilla när de har kommit ut från toaletten. De börjar prata och umgås en stund innan Victor återvänder till sitt eget sällskap.

Där finns bland andra Elin och Victors vän Andy. Efter en stund kommer även Elin i kontakt med Axel och personerna runt honom. De två grupperna börjar umgås tillsammans.

En sak står enligt domstolen klar: Axel förstår att Elin och Victor är ett par. När han senare hävdar motsatsen beskriver tingsrätten hans uppgift som en uppenbar efterhandskonstruktion. Både vittnen och de två tilltalade lämnar samstämmiga uppgifter om att relationen var känd.

Till en början är stämningen vänskaplig. Sällskapen pratar, dricker och bestämmer sig efter en tid för att fortsätta kvällen inne i centrala Malmö. Axel kör bilen och bland passagerarna finns Elin och Victor.

Det nya sällskapet hamnar på Ginbaren i Lejonpassagen, där alkoholserveringen fortsätter. Övervakningskamerorna fångar Elin, Victor och Axel stående runt ett mindre bord.

De har känt varandra i bara några timmar.

Det är där samtalet ändrar karaktär.

Frågan vid bordet

Enligt Elins egna uppgifter frågar Axel om hon skulle ha haft sex med honom om Victor inte hade varit där. Elin svarar ja och säger att hon tycker att Axel är sexig. Han svarar att även hon är sexig och frågar om hon behöver gå på toaletten.

En stund senare lämnar Elin bordet och går mot trappan som leder ner till källaren. Axel följer efter.

Övervakningsfilmen visar deras rörelser genom lokalen men inte vad som händer bakom den stängda toalettdörren. Den frågan kommer senare att bli avgörande för om Elin ska dömas för att falskt ha anmält Axel för våldtäkt.

Elin kommer att hävda att hon utsattes för ett övergrepp. Axel säger att den sexuella kontakten var frivillig. Tingsrätten och därefter hovrätten kommer fram till att Elin samtyckte.

Tingsrätten fäster bland annat vikt vid samtalet vid bordet, Elins egna meddelanden och det som sker efteråt. Enligt den lagakraftvunna domen går hon frivilligt in på toaletten med Axel och deltar i den sexuella handlingen.

Samtidigt befinner sig Victor fortfarande på övervåningen.

Efter någon minut börjar han leta efter sin flickvän.

Dörren öppnas

Victor går nerför trappan mot toaletterna och hittar en låst dörr. Han berättar senare att han hör ljud inifrån och tror att något otillåtet pågår. Med hjälp av en nagel lyckas han öppna låset.

På andra sidan dörren ser han Elin och Axel ha sex.

Sedan går allt snabbt.

Victor börjar slå Axel i ansiktet och huvudet. Axel har senare svårt att redogöra för händelseförloppet. Han minns att han träffas av ett slag, men därefter försvinner minnesbilderna. Nästa tydliga minne är att Elin ringer efter ambulans.

Skadorna visar att slagen varit flera. Axel får sårskador, blånader, bulor, hudavskrapningar och svullnader. Han drabbas också av yrsel, huvudvärk, smärta och en blödning i höger ögas bindehinna.

Victor kommer senare att hävda att han trodde att Elin utsattes för ett övergrepp och att han därför handlade i nödvärn. Han hänvisar också till den starka provokation som synen inne på toaletten innebar.

Domstolen godtar inte den förklaringen. Tingsrätten anser att något brott inte pågick på toaletten och att Victors påstående om en inbillad nödvärnssituation inte fritar honom från ansvar.

Nästan omedelbart efter misshandeln lämnar Victor baren.

Axel blir kvar nere vid toaletterna. Blod rinner från hans huvud och ansikte. Enligt hans egen berättelse utbrister Elin:

– Herregud, vad har vi gjort?

Sedan ringer hon 112.

Den blodige mannen

När den första polispatrullen kommer till Ginbaren går en polis ner i källaren. Där hittar han Axel med tydliga skador i ansiktet och på huvudet. Han är blodig och omtöcknad, och polisen misstänker att det kraftiga våldet har fått honom att förlora medvetandet.

Ambulanspersonal lägger Axel på en bår och förbereder transporten till sjukhuset. Hans kläder tas senare i beslag för att eventuella spår från gärningsmannen ska kunna säkras.

På brottsplatsen hittar polisen blodiga papper och flera blodspår som topsas. På golvet ligger även örhänget.

Samtidigt möter en polis Elin vid krogens ingång. Hon uppger att det var hon som ringde efter hjälp och beskrivs som mycket stressad. Patrullen känner då ännu inte till vilken roll hon har haft under kvällen.

Elin är på väg ut. Polisen säger tydligt åt henne att stanna kvar eftersom hon måste lämna uppgifter om misshandeln. Trots det försvinner hon från platsen.

Polisen försöker nå henne på telefon, men hon svarar inte. Ett sms skickas med en uppmaning att ta kontakt.

Under tiden börjar de kvarvarande gästerna berätta vad de har sett. Det framkommer tidigt att Axel och Elin befunnit sig tillsammans på toaletten och att Victor ska ha upptäckt dem. Victor pekas ut som den sannolika gärningsmannen.

I ambulansen säger Axel att han varit med en kvinna som heter Elin och gjort ”något som de inte borde göra”. Han säger att han förstår att Victor, som är hennes pojkvän, blir arg. Samtidigt vill han först inte uttryckligen säga vem som misshandlat honom.

Polisen uppfattar ändå att han vet vem gärningsmannen är.

Elin lämnar platsen

Elin berättar senare att hon efter händelsen gick till en butik vid Stortorget för att köpa något att dricka. Därefter ska hon ha gått till en annan bar, träffat några bekanta och sedan promenerat ensam genom Malmö.

När hon till slut kommer tillbaka mot Victors adress väntar polisen redan där.

Patrullen planerar att genomföra en husrannsakan och leta efter Victor. Elin lämnar över nycklarna till bostaden, men han finns inte där.

Polisen hittar inga tydliga blodspår. Däremot noteras en öppen necessär med bland annat plåster och en soptunna som är helt tom och saknar påse. Även soprummet kontrolleras, men några blodiga kläder hittas inte.

Vid det här laget betraktas Elin fortfarande som ett vittne. Misstanken gäller misshandeln och är riktad mot Victor.

Men hennes första berättelse kommer snabbt att väcka frågor.

Den första versionen

Klockan 04.11 börjar polisens första formella förhör med Elin på Stora Trädgårdsgatan. Det pågår i nästan 50 minuter.

Elin berättar att hon börjat kvällen på O’Learys tillsammans med Victor och några av hans vänner. Efter att de båda sällskapen träffats hade gruppen gått vidare till Ginbaren.

När hon senare gick ner i källaren för att besöka toaletten ska hon, enligt sin berättelse, ha hittat en blodig man med huvudet mot toalettlocket. Blodet rann från hans huvud och ner över locket. Elin påstår att hon inte visste vem mannen var, även om hon trodde att han möjligen kunde vara en av personerna de träffat tidigare under kvällen.

Hon säger att hon frågade vad som hade hänt och försökte torka bort blod från hans panna. Mannen ska ha sagt att hon inte behövde ringa efter hjälp, men Elin gjorde det ändå eftersom han blödde så kraftigt.

Hon säger sig inte ha sett hur han fick skadorna. Hon vet inte vem som slog honom och har ingen aning om var Victor befinner sig.

Polisen frågar också om blodet som ett vittne sett på Elin. Hon säger att hon inte har lagt märke till något blod på sig själv. När örhänget från toalettgolvet kommer på tal förklarar hon att hennes örhängen sitter löst och att ett av dem därför kan ha ramlat av.

Till slut berättar förhörsledaren att Axel har uppgett att han och Elin haft sex på toaletten och att någon därefter började slå honom.

Då ändrar Elin sitt sätt att svara.

– Ingen kommentar.

Polisen frågar om uppgiften om den sexuella kontakten stämmer. Elin upprepar att hon inte har någon kommentar. När hon får frågan varför hon inte längre vill svara ger hon samma besked igen.

Samtidigt säger hon att hon är ”hundra procent säker” på att hon inte bett någon följa med henne ner i källaren. Hur uppgifterna om sex, misshandeln, blodet och örhänget hänger ihop kan hon inte förklara.

Polisen som håller förhöret uppfattar Elin som mycket motvillig. I en tjänsteanteckning skriver han att hon verkar undanhålla information, ändrar sin berättelse och lämnar svar som framstår som efterhandskonstruktioner. När hon konfronteras med uppgiften om sex på toaletten reagerar hon enligt anteckningen likgiltigt och svarar bara ”ingen kommentar”.

Elin är ännu inte misstänkt för något brott. Axel är målsägande och Victor är mannen som polisen försöker hitta. Utredningen handlar fortfarande om en misshandel under en stökig utekväll.

Men sprickorna i hennes berättelse finns redan där: blodet i håret, örhänget på golvet, övervakningsfilmen, vittnenas uppgifter och hennes plötsliga tystnad när polisen nämner vad som hänt bakom den låsta dörren.

Under de följande timmarna börjar Elin skriva till Victor.

De meddelandena kommer att förändra allt.

Samtidigt som Elin sade till polisen att hon inte visste vad som hänt fylldes hennes telefon av meddelanden till Victor. Först bad hon honom att gömma sig. Sedan skrev hon att de måste ha samma historia. Under det följande dygnet började en ny version av natten på Ginbaren ta form.

När Elin Jönsson förhörs som vittne säger hon att hon bara hittade Axel blodig vid toaletten. Hon vet inte vem som misshandlat honom, säger hon, och när polisen frågar om uppgiften att hon haft sex med Axel svarar hon inte längre.

Men i hennes telefon finns redan en betydligt mer detaljerad berättelse.

Den börjar bara minuter efter att Victor Bykov lämnat Ginbaren. Klockan 00.24 frågar Elin var han är. När hon inte får svar skriver hon igen, sedan igen. Hon uppger att hon har sprungit runt för att försöka hitta honom.

Klockan 00.49 kommer ett längre meddelande. Elin beskriver sig själv som ”dum och äcklig” och skriver att hon är hemsk. Framför allt är hon rädd för vad som ska hända med Victor.

”Just nu vill jag bara inte att polisen ska ta dig”, skriver hon.

Meddelandena fortsätter när polisen försöker nå henne. Elin berättar för Victor att patrullerna ringer och skriver till henne. Hon ber honom upprepade gånger att svara och tycks bli alltmer desperat när han förblir tyst.

Klockan 01.14 skriver hon med stora bokstäver att polisen letar efter dem båda.

Sedan skickar hon en kort uppmaning:

– Göm dig.

Fjorton minuter senare kommer nästa meddelande.

– Vi måste ha samma historia!!!!!

Vid den här tidpunkten har Elin inte sagt att hon utsatts för något sexuellt övergrepp. Hon har inte ens velat bekräfta för polisen att hon och Axel haft sex. Hennes meddelanden handlar i stället om otroheten, om Victors situation och om behovet av att deras berättelser ska stämma överens.

”Vad sa du till dem?”

Victor svarar inte förrän flera timmar senare.

Klockan 06.51 frågar han vad som har hänt och vad Elin har sagt till polisen. Elin återkommer drygt en timme senare till samma tanke som hon uttryckt under natten.

”Tänkte på det. Vi måste ha samma historia. Om du inte ska åka fast”, skriver hon.

Hon berättar också vad polisen har intresserat sig för vid husrannsakan. Patrullerna har frågat om den tomma soptunnan, avsaknaden av soppåsar och plåstren som låg framme i lägenheten. På så sätt får den eftersökte Victor information om vilka omständigheter polisen granskar.

När Elin långt senare får frågor om meddelandet säger hon att hon inte minns vilken historia hon syftade på. Hon förklarar att hon befann sig i chock och att hennes fokus låg på Victors handling och risken att han skulle åka fast.

Förhörsledaren frågar flera gånger vad det var för gemensam berättelse de behövde.

Elin säger att hon inte minns.

Victor återkommer först vid lunchtid. Hans svar handlar inte om något övergrepp mot Elin.

”Du tog beslutet att göra så Elin. Jag kan aldrig förlåta detta”, skriver han.

Elin svarar att hon vet och ber honom om förlåtelse.

Ordväxlingen fortsätter under eftermiddagen. Hon skriver att hon har ångest och ber Victor att ringa. Han svarar att han inte vill prata med henne och att hon äcklar honom. Elin säger att hon förstår, men fortsätter att söka kontakt eftersom hon känner sig trygg när hon hör hans röst.

Det är en kommunikation präglad av skuld och svek. Elin framställer sig inte som en kvinna som vill berätta för sin pojkvän att hon blivit våldtagen. Hon ber honom om ursäkt för vad hon själv har gjort.

Under kvällen skriver hon att hon aldrig kommer att kunna förlåta sig själv. Hon säger att hon har gjort Victor illa och att allt är hennes fel. När han skriver att han är äcklad av henne svarar Elin att han har all rätt att vara det.

Senare konfronterar Victor henne ännu tydligare.

Han skriver att hon frivilligt lät Axel gå in på toaletten och därför måste ha bjudit in honom. Annars, frågar han, varför skulle Axel ha gått in?

De meddelandena skickas efter att Elin redan börjat formulera den version som senare skulle lämnas till polisen.

Den nya tanken

Klockan 16.43 den 28 mars skickar Elin ett meddelande som blir centralt i utredningen.

”Tänkte på det, kan säga att jag inte medgav samtycke till den saken.”

Victor svarar med en fråga:

”Den saken?”

Åtta sekunder senare ringer Elin honom. Det första samtalet varar i drygt tre minuter. Omkring en timme senare ringer hon igen.

Den här gången talar de i 43 minuter och 23 sekunder.

Polisen kunde senare se när samtalen ägde rum och hur länge de varade. Vad Elin och Victor sade till varandra spelades däremot inte in. Båda kom senare att lämna knapphändiga förklaringar till det långa samtalet.

Tingsrätten pekade särskilt på tidpunkten. Bara en timme tidigare hade Elin erbjudit sig att säga att hon inte samtyckt till sexakten. Victor hade under dagen varit avvisande och beskrivit henne som frivilligt otrogen. Nu talade de ostört i nästan tre kvart.

Kort efter samtalet skriver Elin till sin mamma.

Budskapet är att hon och Victor ska ”köra” på att Axel förgrep sig på henne.

Där förändras berättelsen.

Det som under natten beskrivits som ett eget beslut, ett svek och något som Elin bad Victor att förlåta för börjar nu beskrivas som ett sexualbrott. Tingsrätten kom senare att se meddelandet till mamman som en av flera omständigheter som starkt talade för att våldtäktsanklagelsen hade konstruerats i efterhand.

När Elin senare konfronteras med formuleringen förnekar hon att det handlade om en påhittad gemensam historia. Hon säger att innebörden bara var att hon hade bestämt sig för att våga göra en anmälan och att hennes mamma hade uppmanat henne att gå till polisen.

Förhörsledaren frågar också vad hon menade när hon skrev att hon ”kan säga” att hon inte samtyckt.

Elin säger återigen att hon inte minns.

Victor lämnar en ny version

Efter det långa telefonsamtalet väljer Victor att gå till polisen. När han hörs om misshandeln är hans berättelse nu förenlig med den version som börjat växa fram i Elins meddelanden.

Victor uppger att Elin har berättat att Axel trängde sig in på toaletten, låste dörren och började förgripa sig på henne. Hon ville inte, säger Victor att hon berättat.

Uppgiften skiljer sig från vad han själv skrivit bara timmar tidigare. Då hade han sagt till Elin att hon frivilligt låtit Axel gå in och måste ha bjudit in honom.

Victor hävdar samtidigt att hans våld mot Axel var ett försök att skydda Elin från ett pågående övergrepp. Han förnekar misshandel och åberopar nödvärn.

Tingsrätten ansåg senare att förklaringen inte var trovärdig. Däremot gick det inte att bevisa bortom rimligt tvivel att Victor hade deltagit i själva beslutet att göra en falsk våldtäktsanmälan. Han frikändes därför från åtalet om medhjälp, trots att domstolen ansåg att flera omständigheter med styrka talade för åklagarens teori.

För Elin återstod nu att göra den nya berättelsen officiell.

Tre dagar efter krogkvällen

Söndagen den 30 mars går Elin till polisens lokaler vid Rättscentrum i Malmö.

Klockan 18.29 berättar hon att Axel våldtagit henne på toaletten på Ginbaren. Enligt anmälan har han genomfört ett vaginalt samlag utan hennes samtycke.

Polisen måste nu hantera uppgiften som ett misstänkt sexualbrott. En ny utredning om våldtäkt inleds och Axel grips.

På några timmar byter personerna roller.

Axel har fram till dess varit målsägande i en allvarlig misshandelsutredning. Han har förts till sjukhus, fotograferats och lämnat uppgifter om mannen som slog honom.

Nu sitter han själv frihetsberövad och misstänks för våldtäkt.

Axel förnekar brott. Han säger att sexet var frivilligt och begär att Elin ska anmälas för falsk angivelse. Sammanlagt hålls han frihetsberövad i knappt ett dygn på grund av hennes uppgifter. Våldtäktsmisstankarna läggs senare ned.

Redan samma natt börjar även den omvända utredningen.

Klockan 00.41 den 31 mars registrerar polisen en anmälan om grov falsk angivelse. Misstanken är att Elin medvetet har anklagat en oskyldig man för våldtäkt.

Elin blir anhållen i sin frånvaro. En polispatrull åker först till hennes folkbokföringsadress i Skanör, där hennes mamma uppger att hon befinner sig hemma hos Victor på Stora Trädgårdsgatan.

När poliserna knackar på öppnar Elin dörren. Hon informeras om att hon är anhållen och ska följa med till arresten. Enligt patrullens rapport visar hon ingen synlig reaktion. Transporten till polishuset går lugnt till.

Några timmar tidigare hade Axel varit den misstänkte och Elin den påstått utsatta. Nu var båda frihetsberövade – men i varsin brottsutredning.

Elin fortsatte att hävda att hon hade blivit våldtagen. Hon förnekade att hon ljugit för att skydda Victor och menade att polisen hade behandlat henne illa redan den första natten. Ingen hade frågat hur hon mådde, sade hon, och hon hade känt sig behandlad som misstänkt trots att hon då var vittne.

Men utredarna hade nu två mobiltelefoner, hundratals meddelanden och en exakt tidslinje över hur berättelsen hade förändrats.

När telefonerna öppnades låg svaren kvar.

Elin hade raderat meddelanden ur sin mobil. Men samma sms låg kvar i Victors telefon. När polisen lade konversationerna bredvid förhören, övervakningsfilmen och tidslinjen från krogkvällen började hennes berättelse falla sönder.

Under utredningen beslagtar polisen både Elins och Victors mobiltelefoner. Innehållet töms och sorteras efter datum, tid, avsändare och mottagare. Det ger utredarna möjlighet att följa händelserna nästan minut för minut: flirten på Ginbaren, misshandeln, Elins varningar till Victor och den våldtäktsanklagelse som formuleras under det följande dygnet.

Men när polisen granskar Elins telefon saknas flera av de meddelanden som finns i Victors.

Vid ett förhör i maj ställs hon inför upptäckten.

– Vi har hittat i Victors telefon meddelanden mellan dig och honom som vi inte hittar i din telefon. Förklara, hur kommer det sig? frågar förhörsledaren.

Elin svarar att hon har raderat sms.

Hon förklarar att det berodde på rädsla och på att hon var orolig för att innehållet skulle misstolkas. När polisen frågar exakt vad som kunde missförstås kan hon inte ge något tydligt svar.

– Jag vet inte, jag kan inte riktigt förklara det.

Raderingen kunde inte få meddelandena att försvinna ur utredningen. Kopiorna fanns kvar hos Victor.

Ett digitalt spår genom natten

Telefonerna innehåller inte ett enskilt avgörande erkännande. I stället visar de hur Elins beskrivning av det inträffade förändras.

Direkt efter misshandeln skriver hon att hon varit dum och äcklig. Hon ber Victor att förlåta henne och säger att hon är rädd för att polisen ska ta honom. Hon uppmanar honom att gömma sig och skriver att de måste ha samma historia.

Senare samma dag erbjuder hon sig att säga att hon inte samtyckte till ”den saken”. Därefter följer först ett kort telefonsamtal och sedan ett samtal som varar i drygt 43 minuter.

Efter samtalet skriver hon till sin mamma med innebörden att hon och Victor ska säga att Axel förgrep sig på henne.

Samtidigt finns Victors meddelanden till andra personer. Bara sekunder efter händelsen beskriver han hur hans flickvän haft sex med en annan man framför honom. Även senare under dagen skriver han att Elin varit otrogen och att han sett det med egna ögon.

Det finns då ingen uppgift om att han skulle ha avbrutit en våldtäkt.

Till Elin skriver han dessutom att hon frivilligt lät Axel gå in på toaletten och därför måste ha bjudit in honom.

För åklagaren bildar kommunikationen en sammanhängande kedja.

Först beskriver Elin det inträffade som något hon själv gjort mot Victor. Sedan försöker hon hjälpa honom att undkomma polisen. Därefter väcks tanken på att säga att hon inte samtyckte. Slutligen lämnar hon en formell våldtäktsanmälan.

Elin förnekar att det är fråga om en påhittad historia. Hon hävdar att hon varit i chock, att hon successivt förstått vad hon utsatts för och att meddelandena måste bedömas utifrån hennes förvirrade tillstånd.

Men när polisen ber henne förklara de centrala formuleringarna säger hon återkommande att hon inte minns.

Elin häktas och sitter häktad fram till och med rättegången.

Mer än ord mot ord

När målet når Malmö tingsrätt är domstolens uppgift inte bara att bedöma om Elins berättelse framstår som mindre trovärdig än Axels.

För att döma henne för falsk angivelse måste rätten komma fram till att sexualakten skedde frivilligt. Det räcker inte att våldtäktsutredningen lades ned eller att bevisningen mot Axel var otillräcklig.

Åklagaren måste visa att Axel var oskyldig och att Elin visste det när hon anmälde honom.

Det är ett högt beviskrav.

Tingsrätten konstaterar att Axels berättelse måste bedömas med viss försiktighet. Han hade druckit alkohol, saknade minnen från delar av misshandeln och hade själv lämnat en uppgift om relationen mellan Elin och Victor som domstolen ansåg vara en efterhandskonstruktion.

Men hans beskrivning av sexualakten får enligt rätten ett tydligt stöd av annan bevisning.

Särskilt viktig blir Elins konversation med vännen Julianna omedelbart före toalettbesöket. Där framgår enligt domen att Elin ville ha sex med Axel och övervägde om hon skulle acceptera hans förslag att gå till toaletten.

Domstolen väger också in hennes agerande efteråt, kommunikationen med Victor och hennes mamma, uppgifternas sena framväxt i polisförhören och formuleringen om att hon kunde säga att hon inte hade samtyckt.

Även sökningar som gjorts i Elins telefon efter händelsen ingår i den samlade bevisningen.

Elins berättelse underkänns

Elins egna uppgifter om vad som hände inne på toaletten är enligt tingsrätten sparsamma och inte lämnade på ett trovärdigt sätt.

Den slutsatsen bygger inte bara på vad hon säger i rättssalen. Domstolen jämför hennes version med vad hon berättade under de första timmarna efter misshandeln.

Då sade Elin att hon inte visste vem den blodige mannen var. Hon beskrev sig som någon som av en slump hittat honom vid toaletten och försökt hjälpa honom.

När polisen tog upp uppgiften om sex svarade hon ”ingen kommentar”.

Först senare började hon beskriva händelsen som ett övergrepp.

Rätten fäster också stor vikt vid motivet. Victor riskerade att dömas för våldet mot Axel. Om det som skedde på toaletten kunde framställas som en våldtäkt kunde misshandeln i stället beskrivas som ett försök att rädda Elin.

Tingsrättens slutsats är tydlig: syftet med anmälan var att skydda Victor från ansvar för misshandeln.

Det avgörande motivet var alltså enligt domstolen inte att få Axel dömd. Men för ansvar för falsk angivelse behövde det inte vara Elins främsta mål. Det räckte att hon förstod att hennes uppgifter kunde leda till en fällande dom.

Det måste hon ha gjort, enligt rätten.

Elin döms därför för att med uppsåt ha angett en oskyldig man för våldtäkt.

Samtalet ingen kunde höra

Åklagaren anser att även Victor ska dömas för att ha hjälpt Elin att genomföra planen.

Misstanken bygger framför allt på det 43 minuter långa telefonsamtalet.

Före samtalet har Elin skrivit att hon kan säga att hon inte samtyckte. Efter samtalet meddelar hon sin mamma att hon och Victor ska hävda att Axel förgrep sig på henne. Först därefter går Victor till polisen och lämnar en berättelse som stämmer överens med Elins nya version.

Tingsrätten beskriver omständigheterna som anmärkningsvärda. Victor hade tidigare under dagen avvisat Elins kontaktförsök och sagt att hon äcklade honom. Ändå talade de plötsligt ostört i nästan tre kvart.

Varken Elin eller Victor lyckas lämna någon särskilt utförlig förklaring till vad samtalet handlade om.

Allt detta talar med styrka för åklagarens påstående, skriver tingsrätten.

Men ingen vet vad som faktiskt sades.

Det går därför inte att utesluta att Elin lyckades övertyga Victor om att hon hade blivit utsatt för en våldtäkt och att han därefter godtog hennes berättelse. Det går inte heller att utesluta hans egen förklaring: att han sade åt henne att göra en anmälan om hon verkligen ansåg sig ha blivit utsatt.

Att uppmana någon som säger sig ha utsatts för ett övergrepp att kontakta polisen kan inte i sig utgöra medhjälp till en falsk angivelse.

Misstankarna är starka, men bevisningen når inte hela vägen.

Victor frikänns från medhjälpsåtalet.

Victor Bykov är rysk medborgare och tidigare dömd för våldsamt motstånd, vilket begicks i juni 2016 och ledde till 40 dagsböter om 150 kronor (Luleå tingsrätt, mål B 1506/16), samt för misshandel, begången i juli 2017, med påföljden villkorlig dom och 50 timmars samhällstjänst; alternativstraffet angavs till en månads fängelse (Luleå tingsrätt, mål B 2397/17).

”Särskilt vanärande”

För Elin får anmälan betydande konsekvenser.

Tingsrätten bedömer brottet som grovt eftersom anklagelsen gäller våldtäkt, som domstolen beskriver som ett särskilt vanärande och allvarligt brott.

Rätten pekar också på de konkreta följderna för Axel. Polisen hämtade honom i hans hem och höll honom frihetsberövad i knappt ett dygn.

Att misstankarna kunde avskrivas relativt snabbt berodde inte på att Elin tog tillbaka eller rättade sina uppgifter. Hon fortsatte att hävda att hon hade utsatts.

Ytterligare en försvårande omständighet var att anmälan enligt domstolen gjordes för att skydda Victor från ansvar för det våld han utövat mot samma man.

Straffvärdet bestäms till ett års fängelse. Domstolen anser att det är för högt för att välja en villkorlig dom, skyddstillsyn eller någon annan icke frihetsberövande påföljd.

Elin döms också att betala 60 000 kronor i skadestånd till Axel. Tingsrätten anser att den falska våldtäktsanklagelsen innebar en mycket allvarlig kränkning.

Victor döms samtidigt för misshandeln på Ginbaren. Påföljden blir sex månaders fängelse och 16 400 kronor i skadestånd.

Domstolen anser att han utsatte Axel för upprepat och kraftigt våld mot huvudet. Hans invändning om att han trodde sig avbryta ett övergrepp underkänns bland annat eftersom han lämnade Elin ensam på platsen, inte kontrollerade hur hon mådde och i sina meddelanden beskrev det inträffade som otrohet.

Han frias däremot från all inblandning i själva våldtäktsanmälan.

Hovrätten fastställer domen

Elin överklagar tingsrättens dom.

Men hovrätten gör ingen annan bedömning. Domen fastställs och påföljden stannar vid ett års fängelse för grov falsk angivelse.

Det längsta straffet efter natten på Ginbaren går därmed inte till mannen som slog Axel blodig.

Det går till kvinnan som tre dagar senare steg in på Rättscentrum och anklagade honom för ett brott som domstolarna slog fast aldrig hade ägt rum.

När kvällen började var Elin en av flera personer i ett nybildat krogsällskap. När den slutade hade hennes pojkvän flytt från en blodig toalett och hon själv försökte förklara varför hon hade lämnat kvar ett örhänge på golvet.

Sedan följde meddelandena, det långa telefonsamtalet och anmälan.

Men berättelsen som skulle skydda Victor lämnade ett spår.

Det fanns kvar i hans telefon.

När rättegången inleds i Malmö tingsrätt har drygt tre månader gått sedan natten på Ginbaren.

Elin Jönsson förnekar brott. Hon står fast vid att Axel utsatte henne för en våldtäkt på toaletten och hävdar att hon gjorde anmälan eftersom hon ville berätta vad hon hade varit med om.

Victor Bykov erkänner att han slagit Axel, men bestrider ansvar för misshandel. Han säger att han trodde att Elin utsattes för ett pågående övergrepp och att han därför ingrep för att skydda henne.

Han nekar också till att ha hjälpt Elin att göra en falsk anmälan.

Axel sitter i en ovanlig position. Han är målsägande i åtalet mot både Elin och Victor, men domstolen måste samtidigt granska hans eget agerande under kvällen. Han har medvetet haft sex med en kvinna vars pojkvän befann sig bara några meter bort och har dessutom lämnat en uppgift om att han inte förstod att Elin och Victor var ett par.

Den uppgiften tror domstolen inte på.

Tingsrätten beskriver den som en uppenbar efterhandskonstruktion. Men att Axel uppträtt omdömeslöst innebär inte att han samtyckt till att bli misshandlad eller falskt anklagad för våldtäkt.

Två helt olika frågor

Åklagaren har lagt fram ett omfattande material: övervakningsfilm, fotografier, rättsintyg, polisanteckningar, samtalslistor och innehållet i de beslagtagna telefonerna.

Vittnen från krogkvällen hörs. Elins vän Julianna får berätta om deras meddelanden. Poliser redogör för hur Elin uppträdde under de första timmarna och för de motsägelser som uppstod i hennes berättelse.

Rätten måste besvara två separata frågor.

Den första är om Axel våldtog Elin.

Den andra är om Elin, med vetskap om att han var oskyldig, ändå anmälde honom för att riskera att bli dömd.

Det räcker alltså inte att hennes berättelse är osammanhängande eller att förundersökningen om våldtäkt lades ned. För en fällande dom måste åklagaren bevisa att den sexuella handlingen var frivillig.

Tingsrätten går därför tillbaka till tiden före den låsta toalettdörren.

Elin hade sagt att hon tyckte att Axel var sexig. Hon hade svarat ja på frågan om hon skulle kunna ha sex med honom om Victor inte var där. I meddelandena till Julianna diskuterade hon situationen innan hon följde med Axel ner.

Efteråt beskrev hon inte för Victor att hon hade blivit överfallen. Hon bad om förlåtelse, kallade sig själv äcklig och tog på sig skulden för det som hänt.

Victor betraktade det också som frivillig otrohet. I ett av sina meddelanden skrev han uttryckligen att Elin hade låtit Axel gå in frivilligt på toaletten och därför måste ha bjudit in honom.

Det är först senare som berättelsen om ett sexuellt övergrepp tar form.

Motivet: att skydda Victor

Elin har hävdat att hon gjorde anmälan eftersom hon själv ville ha rättvisa. Men tingsrätten tror inte på den förklaringen.

I domen konstaterar rätten att hennes uppgift om motivet är en nödvändig del av den berättelse som domstolen redan bedömt som osann. Den kan därför inte läggas till grund för bedömningen.

I stället pekar tingsrätten ut ett annat motiv.

Elin ville skydda Victor från ansvar för våldet.

Om Axel hade våldtagit henne kunde Victor framställas som mannen som ingrep för att stoppa ett allvarligt brott. Slagen mot ansiktet och huvudet kunde då beskrivas som ett försvar av Elin, inte som en svartsjuk misshandel.

Domstolen anser att frågan om Axel verkligen skulle bli dömd för våldtäkt sannolikt var av underordnad betydelse för Elin. Hennes främsta mål var enligt rätten att hjälpa Victor.

Men hon måste samtidigt ha förstått vad hennes anmälan kunde leda till.

Hon hade gått till polisen, beskrivit ett fullbordat sexualbrott och pekat ut en namngiven man som gärningsman. Konsekvensen blev också omedelbar: Axel greps och hölls frihetsberövad.

Därmed är rekvisiten för falsk angivelse uppfyllda, enligt tingsrätten.

Brottet bedöms som grovt

Den falska angivelsen gäller inte ett mindre förseelsebrott. Elin har anklagat Axel för våldtäkt, ett brott som kan medföra ett långt fängelsestraff och ett bestående socialt stigma.

Tingsrätten bedömer därför gärningen som grov.

Rätten tar också hänsyn till hur konkret faran blev. Axel hämtades av polis, delgavs misstanke om våldtäkt och hölls frihetsberövad i knappt ett dygn. Han tvingades försvara sig mot en anklagelse om ett av de mest stigmatiserande brott en person kan misstänkas för.

Att misstanken kunde avföras relativt snabbt berodde inte på att Elin självmant tog tillbaka uppgifterna.

Hon stod fast vid dem.

Domstolen anser dessutom att brottet blir allvarligare av att anmälan gjordes för att skydda den person som hade misshandlat samme man.

Straffvärdet motsvarar ett års fängelse. Någon villkorlig dom eller skyddstillsyn är inte aktuell.

Elin döms till ett års fängelse för grov falsk angivelse.

Hon ska också betala 60 000 kronor i skadestånd till Axel. Tingsrätten beskriver brottet som en mycket allvarlig kränkning.

Victor döms – men inte för planen

När domstolen prövar misshandeln avvisas Victors förklaring om att han trodde att Elin blev våldtagen.

Rätten anser att det är bevisat att sexualakten var frivillig. Men Victor skulle ändå kunna frias om han på goda grunder hade missuppfattat situationen och trott att ett övergrepp pågick.

Problemet för honom är det han gjorde efteråt.

Han frågade inte Elin hur hon mådde. Han stannade inte för att hjälpa henne. I stället slog han Axel flera gånger och lämnade därefter baren nästan omedelbart.

I meddelandena behandlade han dessutom händelsen som otrohet, inte som våldtäkt. Tingsrätten anser därför inte att han befann sig i en inbillad nödvärnssituation. Han döms för misshandel.

Skadorna efter slagen var omfattande. Axel hade sår, blånader, bulor och svullnader i ansiktet och på huvudet. Hans kognitiva förmåga och ork var enligt den medicinska utredningen kraftigt nedsatta under en längre period, och han blev sjukskriven.

Victor döms till sex månaders fängelse och ska betala 16 400 kronor i skadestånd.

Men i frågan om den falska angivelsen räcker bevisningen inte.

Samtalet skapar tvivel

Åklagaren hävdar att Victor deltog i planeringen och stärkte Elin i beslutet att göra anmälan.

Mycket talar för det.

Före deras långa telefonsamtal hade Elin skrivit att hon kunde säga att hon inte samtyckt. Efter samtalet skrev hon till sin mamma att hon och Victor skulle gå vidare med berättelsen om att Axel hade förgripit sig på henne.

När Victor därefter hördes av polisen beskrev även han situationen som ett övergrepp.

Tingsrätten konstaterar att omständigheterna med styrka talar för åklagarens påstående.

Men samtalet spelades inte in.

Det går därför inte att slå fast vilka ord Victor använde eller om han förstod att Elins uppgifter var falska. Det kan inte helt uteslutas att hon övertygade honom om att hon först i efterhand förstått att hon hade blivit utsatt.

Victor frikänns därför från medhjälp till grov falsk angivelse men döms för misshandeln till sex månaders fängelse, en nämndeman i tingsrätten var skiljaktig och ville fälla Victor även för medhjälp till grov falsk angivelse. Domen överklagades till hovrätten som fastställde tingsrättens dom den 2 juni 2026. Han har ännu inte påbörjat sitt fängelsestraff.

Ett års fängelse för Elin

När domen i tingsrätten meddelas den 7 juli 2025 har rollerna från den första polisinsatsen förändrats fullständigt.

Den natten var Elin vittnet som hade ringt 112. Victor var den misstänkte våldsverkaren. Axel var den blodige mannen som fördes till sjukhus.

Tre dagar senare hade Axel själv blivit gripen och Elin registrerats som målsägande i en våldtäktsutredning.

Nu är det Elin som får det längsta fängelsestraffet. Ett års fängelse.

Elin är inte villig att riskera ett hårdare straff i hovrätten och överklagar därför inte. Elin påbörjar sitt fängelsestraff nästan omedelbart efter domen och hon frigavs från fängelset den 5 februari 2026, efter att ha avtjänat brukliga 2/3-delar av straffet

Tingsrättens dom mot Elin Jönsson och Victor Bykov

1.47MB ∙ PDF file

Download

Download

.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

När jag försökte ställa frågor till Edward Summanen, som presenterades som “sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor”, ville jag bland annat veta vilka åldrar hon anser är aktuella för medicinska ingrepp.

Några svar fick jag inte.

I stället blev jag utslängd.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

I mitt senaste reportage besökte jag Stockholm Pride för att lyssna på Transsammans föreläsning om hur personer med könsförvirring och deras allierade förväntas bemöta det som kallas “felköning”.

Jag hann inte vara där länge innan jag blev igenkänd.

När frågestunden började fick jag veta att kritiska frågor inte var välkomna. Strax därefter tillkallades ordningsvakter. Anledningen var att jag filmade föreläsningen. Att dokumentera det som sades inför publik var uppenbarligen inte önskvärt.

Där hade historien kunnat ta slut. Jag hade kunnat bli avvisad från lokalen och gått vidare. Men det var tydligen inte tillräckligt.

Ordningsvakten Pontus Gustafsson (född 19711214) valde i stället att ingripa fysiskt. Han tog tag i mig och ryckte mina kameraglasögon ur min hand. Sedan höll han kvar dem i flera minuter och vägrade lämna tillbaka dem, trots att han saknade lagstöd för att beslagta min egendom.

Att en arrangör förbjuder fotografering innebär inte att filmning blir olaglig. Svensk lag innehåller inget generellt förbud mot att dokumentera ett offentligt evenemang bara för att arrangören ogillar det. Så länge det inte handlar om ett skyddsobjekt eller omständigheter som omfattas av reglerna om kränkande fotografering finns inget sådant förbud.

Därför kommer jag nu att polisanmäla Pontus Gustafsson för egenmäktigt förfarande. Hela händelseförloppet finns dokumenterat med dold kamera ur flera olika vinklar.

Det verkligt bekymmersamma är inte att en enskild ordningsvakt tappar omdömet. Det allvarliga är när personer som har tilldelats långtgående befogenheter börjar agera som om lagen vore underordnad deras egen uppfattning om vad som borde gälla. Den utvecklingen förtjänar inte tystnad. Den förtjänar granskning.

Pontus Gustafsson är egenanställd ordningsvakt genom Adamant Bevakning AB (559467-9648). Enligt uppgift är han även vaktchef på nattklubben Nalen på Regeringsgatan i Stockholm.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Ett tiotal afrikanska kvinnor och transvestiten “Linda” säljer sex medan manliga beskyddare håller utkik efter polisen. Nätverkets samlingspunkt tycks vara 7-Eleven på Vasagatan.

När jag försökte intervjua en misstänkt hallick vände han sig om och sprang därifrån. Jag publicerar granskningen inom kort.

Read more

Christian Peterson

Comments are not pre-moderated by the editorial team and do not constitute editorial content. You are personally legally responsible for what you write in the comments section.

Med dold kamera dokumenterar jag hur svenska hemlösa som kommer i deras väg möts av trakasserier, hot och våld.

Men när jag konfronterar dem på rumänska förändras situationen omedelbart.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Tidigare i år kunde jag avslöja hur vänsterextremisten Tobias Hübinette stod åtalad efter en lång rad hotelser och trakasserier riktade mot sin sexvägrande sambo och den homosexuelle man som är biologisk far till det barn som ingår i deras familjekonstellation.

Jag kunde då publicera chattloggar från det 21 sidor långa bevismaterial som polisen säkrat i förundersökningen. Materialet visade hur Hübinette under ett dramatiskt dygn bombarderade ”regnbågsfamiljen” med hundratals meddelanden. Desperation, bitterhet, svartsjuka, hotelser och självmordstankar avlöste varandra i ett allt snabbare tempo.

Nu har domen kommit.

Stockholms tingsrätt går på åklagarens linje i de centrala delarna. Tobias Hübinette döms för olaga hot och två fall av ofredande.

Bakom sammanbrottet fanns en konfliktfylld familjesituation som under lång tid tycks ha byggt upp ett växande missnöje. Hübinette återkom gång på gång till sin frustration över sin barnlöshet och över att han upplevde sig bära ett betydande ekonomiskt ansvar samtidigt som relationen till sambon sedan länge hade brutits ned. Han uttryckte också bitterhet över att sambon hade sexuella relationer med andra män samtidigt som han själv stod utanför.

Ju längre man läser chattarna, desto tydligare framträder bilden av en människa som tappat kontrollen.

När åklagaren konfronterade Hübinette med formuleringar om framtida olyckor, förstörda liv och lidande svarade han gång på gång att han inte menat att hota någon.

Domstolen gjorde dock en annan bedömning.

I domen lyfter tingsrätten bland annat fram formuleringar där Hübinette skrev att människor skulle ”plågas och lida” samt att han skulle fortsätta göra ”jävelskap” så att livet förstördes för andra.

En av målsägandena berättade i rätten att han blivit så rädd att han inte vågade lämna sin dotter på förskolan utan att involvera personalen. Oron handlade inte längre bara om hårda ord i en gruppchatt utan skulle komma att prägla deras trygghet i vardagen.

Read more

Bakom åtalet döljer sig en historia som är så absurd att den nästan låter påhittad.

Under lång tid accepterade Hübinette ett cuckold-upplägg där han försörjde sin sambo samtidigt som hon hade relationer med andra män. Till slut g…

Read more

Men det stannar inte där.

Samme man hyllar öppet Hitler, hotar politiker med våld och har vid upprepade tillfällen visat upp sitt könsorgan i sociala medier. Han har dessutom under lång tid utsatt en 16-årig videobloggare och dennes ensamstående mor för sexuella trakasserier.

Nu har trakasserierna eskalerat till en ny nivå.

För några dagar sedan följde Abobakry efter mig genom flera kvarter på Kungsholmen efter att jag hade träffat en vän.

Read more

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.