Jag gästade Riks för att berätta om min senaste granskning av Revolutionär kommunistisk ungdom (RKU).

Under mötet diskuterades hur vänsterextrema miliser skulle kunna växa fram i Sverige. Våldsamma upplopp i Frankrike hyllades och polisen beskrevs som ”kapitalets milis”.

I intervjun går jag även på djupet med den svenska extremvänsterns olika fraktioner, deras ideologiska skiljelinjer, historiska bakgrund och interna konflikter. Från Revolutionär kommunistisk ungdom och Kommunistiska partiet till Sveriges kommunistiska parti, Revolutionära kommunistiska partiet, Rättvisepartiet Socialisterna samt den autonoma vänstern med SAC och Antifa.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Jag skickade en reporter med dold kamera till ett möte arrangerat av Nellie Puig från Revolutionär kommunistisk ungdom (RKU).

Bakom stängda dörrar diskuterades hur militanta vänsterrörelser skulle kunna växa fram i Sverige. Våldsamma upplopp försvarades och polisen beskrevs som ”kapitalets milis”.

Kamal El Salim hävdade att politiker som inte lyssnar på ”folket”, som enligt honom företräds av extremvänstern, därmed provocerar fram våldsdåd mot sig själva.

Upploppen som skakar Frankrike

Den senaste tiden har flera europeiska länder skakats av omfattande protester och våldsamma upplopp.

I Frankrike har vänstergrupper mobiliserat till demonstrationer som på flera håll urartat när vänsterextremister och migranter attackerat polisen och plundrat butiker.

Men medan många förfasas över våldsamheterna finns det andra som ser utvecklingen som en inspirationskälla.

Bland dem återfinns svenska kommunister.

Kallar till möte på Kungsholmen

På Kungsholmen i Stockholm ligger Kommunisterna/Kommunistiska partiets bokhandel och partilokal Röda Stjärnan.

Här arrangerade partiet tillsammans med sitt ungdomsförbund, Revolutionär kommunistisk ungdom (RKU), ett möte den 24 oktober under den dramatiska rubriken ”Frankrike brinner – ungdomar och arbetare går till motangrepp!”.

Föreläsare var Nellie Puig (20060915), ordförande för RKU Stockholm och skribent i tidningen Proletären.

I inbjudan beskrevs hur franska gymnasieelever blockerade skolor, studenter mobiliserade på universiteten och fackföreningar anslöt sig till protesterna.

”Kom och lyssna, diskutera och inspireras!”, avslutades inbjudan.

Den offentliga mötesinbjudan innehöll inga uttryckliga hyllningar av våld. Jag misstänkte emellertid att betydligt mer våldsbejakande åsikter skulle komma till uttryck bakom lokalens stängda dörrar.

Därför skickade jag dit en reporter, förklädd till vänsteraktivist och utrustad med dold kamera, för att dokumentera vad som faktiskt sades under mötet.

”Polisen är kapitalets milis”

När föreläsningen inleddes berättade Nellie Puig om protesterna i Frankrike, som enligt Puig hade börjat bland ”ungdomar” i den mångkulturella Parisförorten Saint-Denis.

Särskild uppmärksamhet ägnades åt hur fackföreningarna hade anslutit sig till protesterna och organiserat egna medborgargarden.

Enligt Puig hade dessa till uppgift att ”skydda” demonstranterna mot polisen.

Han återgav också en av demonstranternas paroller:

”Polisen är kapitalets milis.”

Puig tillade:

”Jag skulle säga att det är en ganska bra analys.”

Puig beskrev polisens agerande som brutalt och framhöll att myndigheterna stundtals hade svårt att kontrollera demonstrationerna. Vänsterextremisternas våldskapital framställdes i positiva ordalag, som ett sätt att sätta press på makthavarna.

Vill se militanta rörelser i Sverige

Under den efterföljande diskussionen förflyttades fokus från Frankrike till Sverige.

Krister Holm, företrädare för Kommunisterna i Stockholm, beklagade sig över att svenskarna var alltför lydiga och underdåniga gentemot makthavarna.

Puig uttryckte i sin tur misstro mot den etablerade fackföreningsrörelsen.

”Jag tror inte på att fackföreningarna kommer ta oss ur vår jävla piss”, förklarade han och framhöll att ungdomarna själva måste agera.

Senare under mötet gjordes en jämförelse med andra europeiska länder:

”Belgien, Portugal, Frankrike och Albanien. I alla de länderna kan man ha militanta rörelser. Men det är vi som inte kan det.”

Uttalandet är särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av mötets syfte: att diskutera hur de franska protesterna skulle kunna inspirera svenska vänsterextremister.

Lyssna på hela föreläsningen nedan:

Read more

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

I norra Frankrike har enorma migrantläger vuxit fram. Där samlas tusentals illegala migranter i hopp om att ta sig över Engelska kanalen till Storbritannien.

Asylaktivister från Röda Korset bistår med tält, mat och hygienartiklar.

Med dold kamera tar jag mig in i migrantlägren i Calais och Dunkerque för att dokumentera vad som pågår.

Men när vi börjar filma öppet eskalerar situationen omedelbart.

Maskerade män går till angrepp och stenar haglar mot oss. Samtidigt försöker den franska gränspolisen skrämma iväg oss.

Särskilt utsatta är de lastbilschaufförer som trafikerar sträckan mellan Frankrike och Storbritannien. För att förhindra att migranter bryter sig in i lastutrymmena tvingas chaufförerna vidta omfattande säkerhetsåtgärder.

På andra sidan Engelska kanalen väntar ett brittiskt asylsystem där staten bekostar lyxhotell och bidrag till asylsökande.

Allt detta samtidigt som vanliga brittiska hushåll pressas av höga levnadskostnader.

Read more

I traveled to Paris to investigate the situation.

Anyone filming risks being attacked. That’s why I brought along veteran football hooligan Douglas Hammar, former leader of AIK’s notorious Firman Boys.

Christian Peterson

Comments are not reviewed by the editorial team before publication and do not constitute editorial content. You are solely legally responsible for what you post in the comments section.

Det räcker med att mina personuppgifter hamnar i fel händer för att någon ska kunna försöka använda dem i bedrägliga syften.

Därför har jag numera bevakning av mitt personnummer dygnet runt.

Jag vill vara tydlig redan från början: Den här artikeln är ett betalt samarbete med AlltiD. Jag använder själv deras ID-skydd och får ersättning om någon tecknar tjänsten via min länk.

Men mitt val av tjänst är ingen tillfällighet. Det finns flera anledningar till att jag har valt just dem.

Läs mer om AlltiD

Över 232 000 bedrägeribrott på ett enda år

Sverige har ett omfattande problem med bedrägerier.

Enligt Brottsförebyggande rådets (Brå) statistik anmäldes 232 862 bedrägeribrott under 2025. Det motsvarar över 600 anmälda bedrägerier – varje dag.

Bakom detta finns organiserade kriminella nätverk som systematiskt utnyttjar människors personuppgifter, adressuppgifter och kreditvärdighet för att tjäna pengar.

Men bedrägerier handlar inte bara om någon som ringer upp en pensionär och försöker lura till sig pengar.

Ett identitetsbedrägeri kan börja med något så enkelt som en kreditupplysning.

Någon försöker handla på faktura i ditt namn. Någon ansöker om ett lån med dina personuppgifter. Någon beställer varor eller tecknar abonnemang som du sedan riskerar att få betala för.

I värsta fall upptäcker du att en helt okänd person, kanske med kopplingar till organiserad brottslighet, har folkbokfört sig på din adress.

Och när du väl inser vad som har hänt kan skadan redan vara skedd.

Det är just därför jag vill veta så fort någon försöker använda min identitet – inte flera veckor senare, när fakturorna och betalningskraven börjar trilla in.

Därför har jag skaffat ID-skydd

Jag använder numera AlltiD, ett svenskt företag som erbjuder bevakning av personuppgifter och hjälp vid misstänkta identitetsbedrägerier.

Tjänsten bevakar bland annat kreditupplysningar hos Dun & Bradstreet, Creditsafe och Valitive.

Om någon tar en kreditupplysning på mig hos något av dessa företag får jag en avisering via sms. Det innebär att jag snabbt kan upptäcka om någon exempelvis försöker ansöka om ett lån eller handla på kredit i mitt namn.

Det betyder naturligtvis inte att varje bedrägeriförsök automatiskt stoppas. Men det ger mig möjlighet att agera innan situationen hinner förvärras.

AlltiD bevakar även förändringar i personuppgifter hos bland annat Skatteverket, SPAR och Kronofogden. Det innebär exempelvis att jag kan bli uppmärksammad om någon obehörigen ändrar min folkbokföringsadress eller skriver sig på min adress.

Sådana förändringar kan vara varningssignaler för identitetsbedrägerier, där bedragare försöker utnyttja någon annans personuppgifter för att beställa varor, teckna avtal eller begå andra brott.

En annan viktig funktion är AlltiD spärrlinje, som är tillgänglig dygnet runt. Där kan jag få hjälp med att spärra betalkort och ID-handlingar samt hantera kreditspärrar om jag misstänker att mina uppgifter har hamnat i fel händer.

Skulle någon trots allt lyckas kapa min identitet erbjuder tjänsten även hjälp med att reda ut situationen och begränsa konsekvenserna.

För mig handlar det framför allt om att ligga steget före. Jag vill inte behöva upptäcka ett identitetsbedrägeri först när inkassokraven börjar komma.

Bedragarna riktar in sig på våra föräldrar

Det finns ytterligare en anledning till att den här frågan ligger mig särskilt varmt om hjärtat.

Min mamma.

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) har antalet kvinnor som uppger att de utsatts för bedrägerier mer än fördubblats sedan 2019.

Det är en utveckling som borde oroa betydligt fler.

Många människor har arbetat hårt och sparat pengar under hela sina liv. Ändå kan ett enda bedrägeri räcka för att stora delar av deras besparingar ska försvinna.

Jag kan vidta hur många säkerhetsåtgärder som helst för att skydda mig själv. Men vad hjälper det om någon i min familj i stället blir utsatt?

Därför har jag valt AlltiD familjepaket.

Paketet omfattar upp till fem personer och gör det möjligt att samla familjens ID-skydd i en och samma tjänst.

För mig är det en trygghet att veta att inte bara mina egna personuppgifter bevakas, utan även att människor som står mig nära får motsvarande skydd.

För i slutändan handlar det inte bara om att skydda sin egen identitet, utan också om att värna dem man bryr sig mest om.

Testa gratis i 30 dagar

Som läsare på min sajt kan du prova AlltiD:s ID-skydd kostnadsfritt i 30 dagar.

Enligt erbjudandet kostar tjänsten därefter 149 kronor i månaden för en person.

Familjepaketet kostar 289 kronor i månaden och omfattar upp till fem personer. Det motsvarar knappt 58 kronor per person om fem personer använder tjänsten.

Om du inte vill fortsätta kan du säga upp tjänsten innan provperioden löper ut.

Testa gratis i 30 dagar

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Jag reste till Paris för att granska situationen.

Den som filmar riskerar att bli angripen. Därför hade jag med mig huliganveteranen Douglas Hammar, tidigare ledare för AIK:s mytomspunna Skogsliga.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Jag gästade nyligen kanalen Sveriges Framtid för ett samtal om min journalistik och den bredare mediedebatten.

Vi går på djupet i frågor om svensk pressetik, gränsdragningen mellan journalistik och politisk aktivism samt mediernas så kallade ”Söderbubbla”.

Christian Peterson

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Omkring 50 personer deltog, varav flera var maskerade.

På plats fanns Gazaaktivisten Mattias Gardell och medieaktivister från ETC och Arbetaren.

Förra året misshandlades den då 17-årige YouTube-profilen Mijo Eklund. Överfallet anfördes av den ledande AFA-aktivisten Joel Bjurströmer Almgren, tidigare dömd för grovt vapenbrott och mordförsök.

Read more

Aktivist inom SUF Uppsala

Sixten Sandqvist (20040617) tillhör den yngre generationen i Uppsalas vänsterextrema miljö.

Han är medlem i Syndikalistiska ungdomsförbundet, SUF, och har genom organisationen deltagit i de olagliga tältockupationerna i Engelska parken, som genomfördes till stöd för Gaza.

Men SUF:s verksamhet i Uppsala stannar inte vid tältläger och manifestationer.

Lokalavdelningen har profilerat sig genom en synnerligen aggressiv retorik mot polisen. Aktivister från gruppen har bland annat fotograferats med en banderoll med budskapet:

”I wanna kill cops until I die.”

Mellan SUF och terrorstämplade AFA finns dessutom en tydlig och återkommande överlappning.

Aktivister rör sig sömlöst mellan olika delar av den autonoma vänstern, där gränsen mellan opinionsbildning och våldsam aktivism är flytande. Utåt kan grupperna bära olika namn och organisatoriska etiketter. På gatan suddas dessa gränser ut när maskerade aktivister samlas i det ansiktslösa ”svarta blocket”.

Sixten Sandqvist är ett konkret exempel på denna överlappning.

Källor bekräftar att Sandqvist 2025 deltog maskerad i AFA:s attack mot en fotbollsmatch i Aspudden. Där ingick han i den grupp som, under ledning av Joel Bjurströmer Almgren (19790118), gick till angrepp mot personer som de uppfattade som högerextremister.

Kopplingen till AFA framträder även på andra sätt.

Sandqvist har själv visat sin anknytning till nätverket genom att posera med AFA Uppsalas symbol i sociala medier. När polisen senare gick igenom hans tillhörigheter påträffades dessutom AFA:s propagandamaterial.

Skadegörelse mot konservativa och nationalister

Sixten Sandqvist nöjer sig inte med att öppet visa upp sin våldsbejakande ideologi.

Han omsätter den också i handling – och dokumenterar själv resultatet.

På TikTok har Sandqvist publicerat videoklipp där han vandaliserar valaffischer för det nationalistiska partiet Alternativ för Sverige i Uppsala.

Han har också stoltserat med bilder på den konservativa studentföreningen Heimdals vandaliserade dörr.

En ”utopi”, enligt Sandqvist.

För Heimdal har attackerna blivit en återkommande del av vardagen. Under de senaste åren har vänsterextremister utsatt föreningens lokal för omfattande skadegörelse, åtminstone en gång i månaden.

Greps med cannabis och terrorpropaganda

Den 5 augusti 2023 befann sig Sandqvist på en gångbro över Råbyvägen i Uppsala. Där bestämde han sig för att lämna ett eget avtryck genom att klottra på brons räcke.

Men han hade otur med publiken.

En ledig polis råkade bevittna skadegörelsen och noterade Sandqvists signalement. Uppgifterna fördes vidare och kort därefter kunde han gripas på Uppsala centralstation.

Då gjorde polisen ytterligare fynd.

Bland Sandqvists tillhörigheter fanns stora mängder propagandamaterial från AFA. Han bar dessutom på 1,11 gram cannabis.

Read more

Far-right youths form supporters’ group

It was supposed to be an ordinary Monday night match in Sweden’s Division 4.

IFK Aspudden-Tellus hosted IFK Tumba at Aspuddens IP on April 21, 2025. It was hardly the kind of match that should have required any significant police presence.

But behind the scenes, a political conflict had begun to develop around the small football club.

Since the spring of 2023, a group of teenagers had formed a far-right supporters’ group around the club, making a point of spreading Nazi messages in the stands and on social media.

Eventually, the club’s management reacted. Shortly before matchday, the club questioned the group’s use of both the club itself and its crest.

What they could hardly have anticipated was what awaited them.

Older activists from the neo-Nazi Active Club Sweden movement also showed up for the match.

Among them were Gustav Blomberg and another leading figure in the Stockholm-based White Boys chapter of Active Club. The latter would later be sentenced to several years in prison following the widely publicized night of violence last year.

But they were not alone.

At the same time, another group was making its way toward the football pitch.

Far-left extremists mobilize

Activists from Sweden’s Antifa cell “Antifascist action, AFA” also arrived at the scene.

Sources who were present describe how around ten people, unknown to the regular attendees, suddenly appeared at the football ground. Several were masked and armed with glass bottles, paving stones and pepper spray.

Among them was Antifa activist Joel Bjurströmer Almgren (19790118), a veteran of the militant left with a long history of serious criminal offenses. In 2014, he was convicted of attempted manslaughter following a knife attack during the Kärrtorp riots. More recently, he also served two years in prison for his connections to an Antifa weapons cache in Stockholm.

Now, he was fresh out of prison.

Almgren himself claimed that he had only gone there for a “demonstration against the far right.” Antifa activist Nadim Baalbaki (19910126) gave a similar explanation.

But there would be no football.

The match had not even begun when the violence erupted. Around 20 people became involved in the brawl.

“The next second, I’m on the ground”

In the middle of the chaos stood a 16-year-old boy.

He regularly went to Aspuddens IP to watch football. That day, he was supposed to meet a friend.

Everything happened quickly. Shortly after he noticed around ten people dressed in dark clothing, Joel Bjurströmer Almgren appeared.

According to the boy, Almgren angrily shouted “you” at him. He replied, “yes.”

The boy identified Almgren as the person who struck first. He fell to the ground.

There, several people, including Almgren, continued punching and kicking him. For 30 to 45 seconds, the boy lay curled up in the fetal position, trying to protect his head with his arms, while the far-left extremists attempted to get at his valuables.

A police officer witnessed the assault from a distance of 40 to 50 meters.

Then came the bottle

But the violence did not end with the attack on the teenager.

The Active Club activists tried to intervene. In court, Gustav Blomberg described seeing a person lying on the ground while around ten people punched and kicked him.

Blomberg moved closer.

Then came the bottle.

According to Blomberg’s testimony, Almgren tried to strike him with a glass bottle. He managed to duck.

Seconds later, Blomberg saw Almgren instead strike another Active Club activist in the back of the head with the bottle. The blow caused wounds to the head and a hematoma around the nose.

Then people began to disappear.

Most of the far-left extremists managed to leave the scene before police reinforcements arrived. One of them was Sixten Sandqvist (20040617) from Uppsala.

Bjurströmer Almgren, however, did not get away.

When police arrested him at the scene, his hands were bloody. He immediately requested to be represented by attorney Linus Gardell of Lewis Langley, a law firm that has become a recurring choice among far-left extremists.

Police later also detained Baalbaki.

Withdrew his testimony

When one of the Active Club activists was later questioned in district court, his memory had suddenly become considerably worse.

He could no longer remember whether he had even been at the scene. He did not remember being struck with a bottle. He even dismissed his own police report, a detailed interview spanning several pages, as something that “sounded like a counter-report.”

Why his memory suddenly failed him is, of course, something we can only speculate about.

One possible explanation is the classic “honor among thieves” found in hooligan and criminal circles: you settle matters with violence and do not run to the police when you yourself get beaten up.

The same code of honor has hardly characterized the far left.

When Antifa activist Rebecka Roos (19890625) and her associates themselves lost the upper hand after attempting to attack their opponents, for example, they went to the police and reported them.

Almgren: I didn’t hit anyone

Joel Bjurströmer Almgren denied both the assault on the 16-year-old and the bottle attack. During police questioning, he answered “no comment” to virtually every question, in line with the defense strategy Antifa recommends to its activists.

In district court, however, he was considerably more talkative.

Almgren admitted that he had seen the teenager lying on the ground with more than five people around him, but claimed that he himself had not taken part in the assault.

He also denied the bottle attack. Almgren explained the bloody injuries to his hand by claiming that police had forced him to the ground amid broken glass.

The district court did not accept his explanation.

The 16-year-old’s identification of Almgren was deemed reliable and was supported by several witness accounts.

The same applied to the bottle attack. The witness testimony, together with Almgren’s bloody hands at the time of his arrest, led the district court to conclude that he was the perpetrator.

He was sentenced to one year in prison for two counts of assault. Almgren was also ordered to pay SEK 33,000 in damages to the teenager: SEK 30,000 for violation of his personal integrity and SEK 3,000 for pain and suffering.

But it did not end there.

When Almgren committed the offenses, he was still on conditional release from his previous prison sentence for a serious weapons offense.

The district court therefore revoked the remaining 244 days of his conditional release.

Nadim Baalbaki acquitted

Nadim Baalbaki, on the other hand, was acquitted.

He too had been identified following the incident, but the district court found the identification too uncertain. It was based largely on social media images examined after the fact, rather than a reliable identification at the scene.

The prosecutor had therefore failed to prove that Baalbaki had participated in the assault, and he was acquitted.

Christian Peterson

Comments are not reviewed in advance by the editorial team and do not constitute editorial content. You are solely legally responsible for what you write in the comments section.

Högerextrema ungdomar skapar supportergrupp

Det skulle bli en helt vanlig måndagsmatch i division 4.

IFK Aspudden-Tellus tog emot IFK Tumba på Aspuddens idrottsplats den 21 april 2025. En match som knappast borde ha krävt någon större polisbevakning.

Men bakom kulisserna hade en politisk konflikt börjat växa kring det lilla fotbollslaget.

Sedan våren 2023 hade en grupp tonåringar bildat en supportergrupp kring klubben, där de gjorde en grej av att sprida högerextrema och nazistiska budskap på läktaren och i sociala medier.

Till slut reagerade klubbledningen. Kort före matchdagen ifrågasatte föreningen hur gruppen använde både klubben och dess klubbmärke.

Vad de knappast kunde ana var vad som väntade.

Till matchen dök nämligen även äldre aktivister från den nazistiska Aktivklubbmiljön upp.

Bland dem fanns Gustav Blomberg och en annan ledande person inom Stockholmsavdelning White Boys. Den senare skulle sedermera dömas till flera års fängelse efter den uppmärksammade våldsnatten i förra året.

Men de var inte ensamma.

Samtidigt var en annan grupp på väg mot fotbollsplanen.

Vänsterextremister kraftsamlar

Dit kom också aktivister från Antifascistisk aktion, AFA.

Källor på plats beskriver hur ett tiotal för de vanliga besökarna okända personer plötsligt dök upp vid fotbollsplanen. Flera var maskerade och beväpnade med glasflaskor, gatstenar och pepparspray.

Bland dem fanns AFA-aktivisten Joel Bjurströmer Almgren (19790118), en veteran inom våldsvänstern med en lång historia av grov brottslighet. År 2014 dömdes han för försök till dråp efter en knivattack under Kärrtorpskravallerna. Nyligen hade han dessutom avtjänat två års fängelse för grovt vapenbrott.

Nu var han ute igen.

Almgren hävdade själv att han bara hade kommit dit för en ”manifestation mot högerextrema”. AFA-aktivisten Nadim Baalbaki (19910126) lämnade en liknande förklaring.

Men någon fotboll blev det aldrig.

Matchen hann inte ens börja innan våldet bröt ut. Omkring 20 personer drogs in i slagsmålet.

”I nästa sekund ligger jag ner”

Mitt i tumultet stod en 16-årig pojke.

Read more

Förra veckan var jag på semester.

Valet var över och jag hade bestämt mig för att ta en välbehövlig paus efter en valrörelse där jag arbetat ganska intensivt, inte minst tillsammans med Riks.

Så där satt jag i en solstol.

Sol. Hav. Två mojitos in.

Sådant som normala människor gör för att koppla bort arbetet.

Själv tog jag upp mobilen och sökte på mitt eget namn på Bluesky för att se vad begåvningsreserven hade skrivit om mig just den dagen.

Naturligtvis var de arga.

Det fyller mitt hjärta med någon sorts märklig värme. Att känna en viss tillfredsställelse över att vänsteraktivister man aldrig träffat återigen lyckats bli upprörda bara av ens existens.

ETC har under de senaste åren ägnat spaltmeter åt mig. De har beskrivit mig som högerextrem, återkommande misstänkliggjort mitt samarbete med Riks och framställt mina journalistiska metoder som uttryck för högerextremism och ett hot mot demokratin. Samtidigt har de beskrivit mig som mycket inflytelserik.

Men efter ett antal dagar på Capri hade jag varit borta från den svenska verkligheten tillräckligt länge för att börja längta tillbaka till den.

Och då kom jag på en sak.

Ett par månader tidigare hade jag begärt ut ETC:s aktieböcker.

Jag vecklade upp datorn.

Sedan började jag gå igenom det material som vi redan hade lagt in i ett kalkylark. Namn efter namn. Aktieägare efter aktieägare. Personer, bolag och organisationer.

Vilka är de?

Vilka politiska sammanhang förekommer de i?

Ganska snabbt började ett mönster framträda. Där fanns förmögna vänsteraktivister och kopplingar till den socialdemokratiska sfären.

Väl tillbaka i Sverige började jag ringa.

Frågan var särskilt relevant eftersom samma tidning under lång tid själv gjort finansieringen bakom högerns medier, opinionsbildare och tankesmedjor till ett återkommande stridsfråga.

Tidigare i år skrev deras chefredaktör Andreas Gustavsson:

“Jag är av uppfattningen att det i högsta grad är relevant vem eller vilka som finansierar medier. Follow the money.”

Bra.

Då är vi överens.

Follow the money.

När ETC förstod vad jag höll på med kom reaktionen omedelbart.

Att ringa aktieägare och fråga varför de investerat i en tidning beskrevs nu som ett sätt att skrämma “engagerade människor”.

Gustavsson lanserade också teorier om att mitt arbete egentligen skulle vara en ett beställningsjobb från SD.

Mathias Wåg, grundare av den vänsterextrema terroristorganisationen AFA beskrev min min granskning som ett “allvarligt hot mot pressfriheten”.

Granskningen hade knappt hunnit publiceras innan försvarspositionerna intogs.

Och det väckte reaktioner från flera håll på högerkanten.

Henrik Jönsson skrev att hans investerare valt anonymitet just för att slippa vad han beskrev som häxjakt från bland annat ETC.

Henrik Sjögren på tidningen Fokus började plocka fram exempel på alla de gånger ETC själva granskat finansieringen av högermedier.

Moderaten Lars Beckman lyfte i sin tur ETC:s ekonomiska särställning som mottagare av mediestöd, vilket ger dem en orättvis konkurrensfördel gentemot medier som finansieras av sina läsare.

Den nationalistiske opinionsbildaren Jeff Ahl påtalade det flagranta i att man inte skulle få granska en publikation som gång på gång misstänkliggjort barnrättskämparna hos Dumpen och dessutom publicerat barnpornografi.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Många har frågat mig hur vänsterextrema ETC fortfarande kan få 13 333 914 kronor i mediestöd.

Tidöregeringen gjorde om systemet 2023 för att främja lokal och regional journalistik.

Flera av mina källor i regeringsunderlaget trodde då att bidragsregnet över vänsterns propagandister äntligen var över.

Så blev det inte.

En gummiparagraf för medier som anses vara ”av särskild vikt för mediemångfalden” öppnade skattkistan.

Och i den nya mediestödsnämnden satt bland annat en tidigare chefredaktör för Sveriges kommunistiska partis tidning.

Krånglade in i det sista

Nytt mediestöd träder i kraft

Historien börjar 2023.

Det gamla presstödet skulle göras om från grunden.

Regeringen presenterade propositionen Ett hållbart mediestöd för hela landet. Den gamla presstödsmodellen, där man räknade tidningsupplagor och som i olika former hade funnits sedan 1970-talet, skulle ersättas av ett nytt och mer teknikneutralt regelverk.

Den 1 januari 2024 trädde det nya mediestödet i kraft.

Då slogs det fast att mediestödet i första hand skulle främja lokal och regional nyhetsförmedling.

Det gamla presstödet hade under många år varit en ekonomisk livlina för vänstergrupper som skapat sig en tidning för att i första hand försörja sina aktivister. Bland exemplen fanns trotskistsekten Rättvisepartiet Socialisternas tidning Offensiv, vänsterextrema Syndikalisternas Arbetaren och inte minst bidragskoncernen ETC.

Det fanns inget regeringsbeslut där det stod att ”extremvänstern ska bli av med sitt stöd”.

Men enligt personer med insyn som jag talade med då var detta en förväntad konsekvens av omläggningen av mediestödet.

Först kom de hårda kraven

Det nya systemet bygger på en rad tydliga trösklar. Och flera av dem är tämligen enkla att kontrollera.

För lokala och regionala nyhetsmedier ställs konkreta krav på publik, publiceringstakt, redaktionellt innehåll och bemanning.

• Mediet ska ha minst 3 000 regelbundna användare – eller 1 500 betalande prenumeranter.

• Det ska publicera minst 45 utgåvor eller publiceringar per år.

• Minst 45 procent av mediets totala innehåll ska vara redaktionellt.

• Av det redaktionella innehållet ska dessutom minst 45 procent vara egenproducerat.

• Den som söker allmänt redaktionsstöd måste ha minst två redaktionella årsarbetskrafter.

• Därtill krävs minst 750 000 kronor i stödgrundande redaktionella kostnader.

• För textbaserade medier finns ytterligare ett krav: en viss redaktionell volym. För digital text handlar det exempelvis om minst 2,25 miljoner tecken per år.

• För ljud och rörlig bild mäts omfattningen i stället i tid. Där krävs minst 2 700 minuter redaktionellt innehåll per år.

• Om bevakningsområdet har färre än 20 000 invånare kan publikkravet i vissa fall i stället beräknas som en andel av befolkningen.

Antingen når mediet upp till kraven – eller så gör det inte det.

Gummiparagf öppnar skattkistan

Men sedan kom gummiparagrafen som åter öppnade statens skattkista för ETC.

Trots det uttalade fokuset på lokal och regional journalistik kunde även nationella medier, helt utan lokal förankring, fortfarande få statligt stöd.

Det krävdes bara att tidningen bedömdes vara:

”…av särskild vikt för mediemångfalden”.

För vad betyder egentligen ”särskild vikt”?

Hur mycket mångfald krävs?

Vem avgör hur viktig en tidning måste vara?

Tidigare satt ledamöter nominerade av riksdagspartierna i Presstödsnämnden. Bedömningen handlade i huvudsak om huruvida medierna uppfyllde objektiva kriterier.

Sedan gjordes systemet om.

Regeringen sade att de ”partipolitiska inslagen” skulle bort. I deras ställe kom sju så kallade ”opolitiska experter” i den nyinrättade Mediestödsnämnden.

Read more

I korta drag: vita, rika män långt över pensionsåldern.

Ganska långt från den mångfald ETC annars gärna förespråkar.

Med advokatjätten DLA Piper i ryggen försökte ETC förhala utlämnandet av sin aktiebok.

Men nu kan jag visa vilka förmögna vänsteraktivister som satsat 5 590 000 kronor i bidragskoncernen. Bland ägarna finns den socialdemokratiska trollfabriken Skiftet. En tung socialdemokrat har ensam investerat 510 000 kronor.

Vinstutrymmet vilar på statligt mediestöd. Sedan 2005 har man tagit emot mer än 405 miljoner kronor.

Slutligen låter jag socialdemokraten Jan Emanuel kommentera aktien:

”Det är ju någonting man vill skryta om när man sitter på sin hummermiddag på Söder och berättar om den här dyra hummern som är fiskad i Sverige på ett jätteetiskt och moraliskt sätt.”

Innehåll:

Krånglade in i det sista

• Skattebetalarna står för fiolerna

• Sluten aktiehandel

• Delgivningsman söker ”Jenny”

• Advokatjätte kopplas in

Trollfabrik och förmögna vänsteraktivister

• Vita män i pensionsåldern

• Skiftet: 50 000 kr

• Per Molander: 510 000 kr

• Hela aktieboken: 5 590 000 kr

• Investerarnas egna ord

En bra investering?

• Låg avkastning

• Svår att värdera

• Ägande utan inflytande

Jan Emanuel sågar ETC:s bidragsmodell

• Är vinstintresset grundproblemet?

• Långsiktigt sparande?

Krånglade in i det sista

Skattebetalarna står för fiolerna

Vänstertidningen ETC grundades redan 1978 av Johan ”Jenny” Ehrenberg (19570714). Sedan dess har Ehrenberg byggt upp en affärsmodell som i hög grad hålls vid liv med offentliga bidrag.

Mellan 2005 och 2026 har ETC mottagit över 405 miljoner kronor från Mediemyndigheten. Bara i år uppgick stödet till 13 333 914 kronor.

Samtidigt har verksamheten kunnat redovisa vinst, medan Ehrenberg själv hade en lön på över en miljon kronor förra året.

Mediestödet finns till för att stärka redaktionerna, möjliggöra fördjupande nyhetsrapportering och i förlängningen värna demokratin.

Det är här Ehrenbergs egen opinionsbildning blir intressant.

Han har i åratal angripit privata aktörer inom skola och omsorg och beskrivit vinstuttag som ett systemfel byggt för att gynna en liten minoritet.

Men när vinster uppstår i det egna skattefinansierade mediebygget tycks de principiella invändningarna vara betydligt färre.

Och glöm inte en annan detalj: ETC har tvingats betala tillbaka 8,4 miljoner kronor efter att ha ertappats med omfattande bidragsfusk.

Sluten aktiehandel

Enligt 5 kap. aktiebolagslagen är svenska aktiebolag skyldiga att föra en aktiebok över bolagets aktieägare och hålla den tillgänglig för allmänheten.

För de flesta publika bolag är det knappast särskilt dramatiskt. Aktierna är normalt anslutna till Euroclear och handeln sker på den öppna marknaden.

Men ETC har valt en helt annan modell.

Här räcker det inte med att kunna betala de 10 000 kronor som en B-aktie i Dagens ETC AB publik (559042-9352) kostar. Den som vill bli aktieägare måste först skicka in en ansökan via tidningens hemsida. Först därefter kan personen erbjudas möjligheten att köpa aktier.

I praktiken innebär det att ETC själv kontrollerar vilka som släpps in i ägarkretsen.

Och just därför blev aktieboken intressant för mig.

Vilka är de hängivna och kapitalstarka vänsteraktivister som släppts in som delägare?

Delgivningsman söker ”Jenny”

Jag tänkte inte lämna något åt slumpen.

Därför anlitade jag direkt en auktoriserad delgivningsman för att personligen delge Johan Ehrenberg min begäran om att få ta del av aktieböckerna. På så sätt skulle han inte vid en eventuell domstolsprövning kunna hävda att han inte kände till min begäran.

Delgivningsmannen tog sig till Ehrenbergs bostad på Södermalm i Stockholm.

Men där tog det stopp.

När han kontaktade bostadsrättsföreningen vägrade de att släppa in honom. Någon personlig delgivning blev det alltså inte.

Jag bytte taktik.

I stället skickade jag begäran via mejl och gjorde samtidigt klart vad nästa steg skulle bli om aktieböckerna inte lämnades ut: en ansökan om domstolföreläggande förenat med företagsbot.

Då började det plötsligt röra på sig.

Advokatjätte kopplas in

Jag hänvisades vidare till Elise Hjelmeland från DLA Piper, en global affärsjuridisk advokatbyrå som arbetar med bland annat företag, investerare, banker och större organisationer.

Att skicka aktieböckerna digitalt ville man inte göra.

I stället bjöds jag in till byråns kontor vid Sergels torg i Stockholm, där jag skulle få fotografera handlingarna på plats.

Vid det första besöket tog jag därför med mig en jurist som övervakade processen för att säkerställa att allt gick rätt till.

Det gjorde det inte.

I handlingarna som presenterades saknades ägarnas fullständiga personnummer. Besöket kunde därför inte avsluta saken. Jag tvingades boka en ny tid.

När jag återvände för andra gången var problemet fortfarande inte åtgärdat.

Ännu ett besök krävdes.

Först vid mitt tredje besök fick jag tillgång till samtliga handlingar.

Förmögna vänsteraktivister och socialdemokratisk trollfabrik

När jag till slut fick tillgång till de kompletta aktieböckerna kunde jag börja kartlägga vilka som faktiskt har köpt aktier i ETC.

Resultatet ger en ganska tydlig bild av ägarkretsen.

Vita män i pensionsåldern

Aktieböckerna omfattar 575 privatpersoner och ytterligare sju organisationer som tillsammans investerat 5 590 000 kronor.

Nästan två av tre aktieägare är män.

Men den tydligaste skevheten finns i åldersfördelningen.

Majoriteten är mellan 65 och 79 år, och drygt tre av fyra kartlagda aktieägare är 65 år eller äldre.

Den yngsta, David Alexanderson (19990830), är 27 år. Den äldsta, Elvy Westerberg (19320901), är 94 år.

Även namnfördelningen ger ett påfallande homogent intryck. Svenska och andra europeiskt präglade namn dominerar tydligt.

Den mångfald som ETC så ofta lyfter fram som samhällsideal lös med sin frånvaro.

Ett antal av aktieägarna sticker ut genom sina tunga positioner inom socialdemokratin. Här finns en person med bakgrund i Regeringskansliet, men också profiler från vänsterns bredare nätverk av propagandister.

Skiftet: 50 000 kr

Bland aktieägarna dyker också den socialdemokratiska trollfabriken Skiftet (802461-8087) upp.

Organisationen har köpt fem aktier i ETC till ett värde av 50 000 kronor. Grundaren Robin Zachari (19820514) har dessutom själv investerat ytterligare 10 000 kronor.

Organisationen, som hade tio anställda 2024, har gjort sig känd genom aggressiva och påkostade reklamkampanjer riktade mot högern och för ökad invandring till Sverige. Desinformation som likställer Liberalerna med nazisterna förekommer ofta.

Och finansieringen kommer från flera håll.

Skiftet har visserligen egna betalande medlemmar, men har samtidigt tagit emot stora belopp från LO-förbundet Seko.

Miljonbelopp har dessutom strömmat in från utländska NGO:er, där det bakomliggande ursprunget till finansieringen inte går att klarlägga.

Per Molander: 510 000 kr

En av dem som satsat allra mest är den socialdemokratiske profilen Per Molander (19501019). Han har köpt aktier i ETC för 510 000 kronor och är därmed den största enskilda privata investeraren.

Men Molander är betydligt mer än bara en tung aktieägare.

Under flera decennier har han rört sig mellan socialdemokratins innersta idépolitiska kretsar och några av världens mäktigaste globalistiska institutioner: Sida, Världsbanken, IMF, OECD och EU-kommissionen.

Han utsågs också till ordförande för Magdalena Anderssons Jämlikhetskommission där han försvarade massinvandring till Sverige.

Read more

När jag sökte partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist fick jag inget besked om partilinjen.

Riksdagskandidaten Eva Koch kallade min fråga ett ”övergrepp”.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Med dold kamera besökte vi Imam Ali-moskén i Järfälla och ställde frågan till kvinnorna där.

Budskapet var tydligt:

Gå till imamen. Inte till polisen.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Han kunde inte utvisas eftersom han riskerade militärtjänst i hemlandet.

När barnrättsaktivisten Jonathan Alfén slog larm valde åklagaren att åtala honom för grovt förtal.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Frontfiguren Ali Hajar var däremot fåordig när jag söker honom för en kommentar.

Föreningen bakom moskébygget söker öppet utländsk finansiering och anser att sharia står över svensk lag.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.